Ett matteprovsresultat som ändå gick över förväntan. Ett avsnitt av House på en iphoneskärm på 3,5 tum med en fin vän. Missat bussbyte -> en timmes väntan i världens mest händelselösa s.k. tätort och hårda motvindar, men med solen i ansiktet i alla fall. Alla jublar över våren, så även jag, men på söndag ska det falla snö över Sverige igen. Tar vintern aldrig slut? Klart att den gör, någon gång. Jag drömmer redan om sommaren, gör upp planer och skriver listor.

Denna torsdagskväll ägnas åt English literature history. Litteraturhistoria intresserar mig inte, i alla fall inte då det innebär att banka in det i huvudet inför ett prov. Engelska intresserar mig inte heller särskilt mycket, inte längre i alla fall. I högstadiet var engelska det roligaste ämnet, nu känns de lektionerna som slöseri av tid. Tid som man kunde använda till något bättre, något roligare. Provet imorgon får i alla fall var någon slags markering för pluggstopp. Jag har hållit igång flera veckor i streck nu; inte en dag har gått utan att jag har pluggat, borde ha pluggat eller känt oro över att jag pluggat för lite. Den här helgen blir den första på länge där jag faktiskt tar helt och hållet ledigt från skolan. Åh ljuva helg v. 12, du är välkomnad!




Jag ska sova tills det går över




/J.

Fullmånen igårkväll, m-mm!

Det är så svårt att veta om sanningen är det som trillar utanför hans läppar; om han verkligen menar det han säger, eller om det bara är inövade ord som han slänger ur sig till alla. Egentligen borde det inte spela någon roll. Egentligen. Kanske inbillar jag mig bara allting. Kanske.

 

 

 

/J.

Glassbilsäventyr med mamma
Jag kommer ihåg när mamma hämtade mig hos min dåvarande dagmamma och vi hörde glassbilen på håll. Vi jagade den i hela samhället, lyssnade för att försöka lokalisera den och sedan körde vi åt det håll vi tycktes höra den där välkända melodin. Till slut hittade vi den och jag fick välja vilken glass jag ville.

Älskade lilla farfar
Jag kommer ihåg när lillasyster var väldigt liten och fick solsting, pappa var panikslagen och ringde hit farmor och farfar för att passa mig då han körde in till akuten. Farmor åkte med pappa och farfar var den som stannade kvar med mig. Då vi satt utanför huset, på trappen i solen, sa jag till farfar: "Varför kunde inte farmor ha stannat istället? Du både hör illa, ser illa och luktar illa!" Han skrattade åt mig så att nästan tårarna rann och jag skrattade också.

Överraskningsfrukost
Jag kommer ihåg när jag var liten och steg upp tidigt på morgonen, innan mamma och pappa hade vaknat, för att göra frukost åt dem. Jag kunde fixa fram allt förutom kaffet för jag visste inte hur kaffebryggaren fungerade, då sprang jag in i deras sovrum och väckte pappa för att jag ville att han skulle hjälpa mig. "Överraskning!" skrek jag när han kom ut i köket och mamma kom också upp efter ett tag. De spelade totalöveraskade trots att de knappast kunnat undgå att någon varit i köket, då jag smällt igen skåpsluckor och slamrat med tallrikar i en halvtimme.

Kurragömma med lillasyster
Jag kommer ihåg när lillasyster och jag lekte kurragömma och det var hennes tur att gömma sig. Jag räknade till tio och sedan började jag att leta. Jag letade och letade; bakom soffan, under sängen, i garderoben och helt plötsligt hörde jag mamma förvånat skrika till utifrån tvättstugan. Jag sprang dit och såg min lillasyster krångla sig ut ur torktumlaren, som hon hade krupit in i för att gömma sig och där mamma hittat henne då hon skulle slänga in tvätt.



/J.

Idag skiner ingen sol, snöblandat regn faller från grå himmel och allt ser egentligen oerhört grått ut. Men jag känner mig glad, lättad, då jag för en timma sedan skickade in mitt religionsarbete! Visserligen elva timmar för sent, men jag tror inte att det gör något, för jag själv anser i alla fall att det blev ganska bra och jag håller tummarna för att min religionslärare tycker likadant. Den här helgen är nu helt fri från plugg! Jag har inte ens tagit hem några böcker. Jag orkar inte och jag känner att jag har rätt att ta en paus, så det är precis vad jag gör! Pluras stämma fyller mina högtalare och jag ler, han är fin!

Igår var det 18årsfest som gällde, vilket var mycket trevligt. Träffade många personer vars existens jag tidigare varit omedveten om, samt fina människor från min högstadieklass. Kvällen var fylld av dans och skratt och en massa konversationer, vissa mer laddade än andra. Ringde en fin vän vid tolvslaget, hon är mysig, men jag ringde för att gratta en annan vän som fyller arton idag, det finns nog inget finare än vänner.



Jag tycker så mycket om er!


/J.

Om jag var som du, skulle du vara som jag då?




Eller skulle du vara precis tvärtom?


/J.

Min hud luktar klor efter dagens idrottslektion där simning stod på schemat. En hel vecka har jag varit glad över just denna händelse och idag när jag väl låg och plaskade i det ganska så kalla vattnet kändes det inte alls lika härligt och skönt som förra gången, fast att vi gjorde nästan samma saker. Jag fick livrädda en vän som var helt okapabel till att försöka flyta liiite på egen hand, så jag var mer under ytan än över med mitt egna ansikte, haha!


Fina Bella torkade sitt hår från alla möjliga håll efteråt. Du är så härlig, vet inte vart jag ska ta vägen! Att jag kunde hitta någon som på så många vis är så lik mig, vi går bra ihop du och jag och jag är så glad över dig och jag tycker så mycket om dig!


Kvällen har spenderats mestadels åt att skriva engelskan och jag har mycket lite kvar att skriva, så det känns oerhört skönt! Dessutom har jag för en gångs skull faktiskt gjort naturkunskapsläxan, pluspoäng till mig. Dock har tyskaboken ej öppnats och inte heller matteboken, humf! Istället för matte- och tyskaplugg ägnade jag min tid åt att äta daimglass med Pappa och Lillasyster, inte fy skam det inte.


Mamma spenderade sin dag i Ullared och kom hem med små fina presenter till mig, sådanadär små saker som får en att le och få någon slags ork och drivkraft. Jag fick burken på bilden och även en bricka och servetter med cupcakes på, mysigt!



Förresten saknar jag Anton så jag tror att jag spricker. Hatar skolan som ständigt sätter käppar i hjulet.


/J.

Och så ligger den där igen, som ett leende i hjärtat: motivationen. Om så bara för några timmar, men just nu finns den där! Jag har börjat på engelskan och börjar faktiskt förstå vad jag skriver om (pluspoäng till mig!) och börjar även finna det en aning intressant. Fick dessutom redovisningen framflyttad till fredag, underbart! Jag har nått tyngdpunkten av religionsarbetet, det man ska lägga ner mest arbete på! Men istället för att känna att jag har de jobbigaste delarna kvar, känner jag att det faktiskt ska bli intressant att ta ställning till huruvida Hare Krishna är en destruktiv sekt eller ej. Psykologiprovet är avklarat dessutom, verkligen skönt. Hamnade på gränsen mellan VG och MVG, avskyr att hamna där egentligen, men lovade mig själv att vara nöjd med åtminstone VG och ler därför därefter. Sedan alla dessa saker som känns mindre relevanta men som måste göras innan denna veckas slut:

• Förstå matten och plugga ikapp de andra
• Skriva de tyska meningarna + lära mig verbformerna
• Redigera klart fotona som skulle vara inlämnade för jag vet inte hur längesen
• Göra italienskaläxan

Hur som haver sprudlar någon slags positiv ... jag ska inte säga energi för jag är trött som ett as ... men någon slags positiv inställning har jag just för stunden i alla fall! (Kanske vore lika bra att göra ALLT nu medan smilgroparna syns, för imorgon lär jag vara förbannad över att jag inte hinner med allting..) Nåväl
Att det dessutom vankas 18årskalas på fredag och klassfest nästa fredag får mitt hjärta att sjunga, så förträffligt!

Vänta, sa jag sjunger? Jag menar såklart att mitt hjärta joddlar!



/J.

 

Och så är man där igen. I det där ständiga fallet, där man försöker greppa allt man har att göra, men tyngs ständigt ner mot botten av gravitationen, innan man ens hunnit öppna boken.
Åh, vad jag har halkat efter.

 

Det tar aldrig någonsin slut. Men jag är slut. Hur går det ihop?

 

 

 

/J.

(Ett rätt så långt inlägg..)


Vilken resa! Omtumlande, minst sagt. Helt otroligt vad många intryck, upplevelser och saker som har gått upp för mig. Nya perspektiv har jag definitivt fått! Har för första gången i mitt liv besökt ett land som, till åtminstone viss del, räknas som ett U-land. Jag har sett så tydliga kontraster, så oerhörda skillnader. Korruption och fattigdom. En demokrati där man kan köpa 2000 röster inför ett val för rätt summa pengar. Ett land där presidenten kallas "bobo" av många av filippinarna, vilket skulle kunna översättas med "korkad idiot". Ett land där inget socialt skyddsnät finns att fånga upp de med sämre förutsättningar. Ett land där pengar är den totala makten. "Here.. it's like.. Money is power, and no law can ever change that" sa min kusin och hon har förmodligen rätt, tråkigt nog.

Men här kommer en redogörelse för vad jag och min moster faktiskt gjorde under de 11 dagarna vi spenderade på Filippinerna (som för övrigt är skrivet för att jag faktiskt inte ska glömma bort något, så förlåt för oooerhört långa och kanske lite för detaljrika förklaringar):

Dag 1 (19 februari) - Första dagen i Manila
Idag åkte jag, min moster, min morbror och min kusin först ut till "Palms", en country club som min morbror är med i. Där åt vi frukost innan min kusin tog ut mig och min moster på en rundtur i huvudstaden! Först tittade vi in i kyrkan där hennes föräldrar (min morbror + hans fru) gifte sig. Just då så pågick det en slags konfirmation, så vi stannade och tittade lite på den innan vi gav oss vidare. Sedan åkte vi och besökte min kusins universitet, där hon studerar arkitektur. De går i skolan måndag-söndag, men just idag hade de en "special holiday" för att deras skola firade 500 år. Vi träffade även några av min kusins vänner, vilket var trevligt. Därefter besökte vi Intramuros, som är den äldsta delen av Manila. Vi åkte en så kallad kalesa (som är något typiskt för Filippinerna), vilket innebar att en mager, stackars häst drog en liten vagn där vi satt. Det var en intressant liten rundtur med den där kalesan dock, vi åkte förbi en skola, där det stod en massa killar och när de fick syn på mig började de hojta och skrika "You wanna marry me?!", "I love you", "Beautiful white skin!" och även om det kan låta smickrande, så kändes det mer hemskt. Att människor med vit hy har så högt anseende, det är bara sjukt. Nåväl, efter det så gick vi och tittade i "San Agustin church" och även en till kyrka som jag inte minns namnet på. Vi köpte lite fika och satte oss i Luneta Park och fikade. Därefter tog vi oss en kort sväng till ett köpcenter som heter Mall of Asia, det var HELT ENORMT! Både jag och min moster var dock väldigt trötta, så sedan begav vi oss tillbaka till huset, pratade lite med frun i huset (höhö) och gick och la oss.

Dag 2 (20 februari) - Massage och Festival mall
Idag åkte vi först till "Palms" (country club-en) igen, där låg vi först på en varsin solstol och läste, badade i poolen och bara tog det lugnt. Min kusin Mila var med oss, det var mysigt att prata med henne lite. Vi fick dessutom massage i en timme, hade mer ont i kroppen efteråt än innan, de böjde leder och gud-vet-vad åt vinklar jag inte visste fanns! På kvällen sprang vi runt på ett köpcenter vid namn Festival mall tillsammans med Marie (min morbrors fru). Vi handlade ingenting direkt, men det var en upplevelse att bara vara där! Det var i princip ett helt tivoli där inne, med karuseller, musik, barnkalas, mängder av olika affärer och restauranger och säkert en massa mer som jag inte hann se. Återigen var vi ganska trötta och skulle upp tidigt dagen efter, så när vi kom hem drack vi en kopp kaffe tillsammans med Marie, pratade återigen lite, sittandes ute i deras trädgård innan vi gick och la oss.

Dag 3 (21 februari) - Resa till en ö
Steg upp ganska tidigt, för att först åka och äta frukost på min morbrors golfklubb (som låg på ett helt otroligt vackert ställe!) sedan åkte vi ner till Batangas där vi parkerade bilen och tog båten över till Sabang, Mindoro. Där åt vi lunch och åkte sedan med en jeepney till Puerto Galera där min morbror tog båten hem igen. Därefter tog jag och min moster oss tillbaka till Sabang, gick lite längs med "stranden" (som inte var särskilt mycket till strand, då det var byggt ända ner till vattnet).

Dag 4 (22 februari) - Sovmorgon, White beach och Talipanan beach
Vaknade inte förrän vid klockan elva, haha! Vi tog oss upp, gjorde oss i ordning och åt lunch. Sedan hyrde vi en båt för eftermiddagen, tre jättemysiga killar som körde båten visade oss bland annat en liten ö som de bodde på, i små hyddor och skjulliknande. Sedan åkte vi vidare till White Beach där vi stannade i en någon timma, badade och låg och läste i solen lite. Efter det åkte vi vidare till Talipanan Beach och gick runt och kollade lite. Vi träffade även på en italienare som hade lämnat allt "där hemma", åkt till Filippinerna och startat upp en liten resort på den här ön. Efter det åkte vi hem igen, la oss och läste lite på rummet.

Dag 5 (23 februari) - Vattenfall och snorkling
Mulet och lite regn på morgonen, vi bestämde oss snabbt för att hyra oss en jeepney + chaufför och åka till Tamaraw falls! Jättefint vattenfall och perfekt att åka och kolla på då solen inte stod på så man höll på att svimma. När vi kom tillbaka vid tvåtiden på eftermiddagen hade det dock klarnat upp och vi gav oss ut med en båt för att snorkla! Jag hade aldrig tidigare snorklat i hela mitt liv! Varav vi får med oss en dykarinstruktör (hahaha!) och väl innan vi ska hoppa i vattnet tar han fram två flytvästar! (HAHA!) Så där ligger vi och plaskar i ytan med cyklop, snorkel och simfötter, snacka om nybörjare! Haha! När vi kom hem på kvällen tog vi oss en promenad till en strand som heter Coco Beach, det tog cirka 50 minuter att gå dit och man såg mycket på vägen. Vi bestämde oss för att åka dit nästa dag och bara ligga på en varsin solstol.

Dag 6 (24 februari) - Sista dagen på ön
Sista dagen på Mindoro och vi hyr en båt för att ta oss till Coco Beach igen, där ligger vi i solen i ungefär två timmar, med några bad i havet emellanåt. Vi tar oss tillbaka till Sabang, äter lunch och sedan tar vi båten tillbaka till Batangas där vi sedan tar en taxi tillbaka till Manila, hem till mina kusiner.

Dag 7 (25 februari) - Kanotpaddling 
Larry (familjens chaufför och även Maries bror) tog med oss till Pagsanjan falls för att paddla kanot. Dock fick vi inte paddla själva, utan två stackars män paddlade och slet kanoten uppströms (men på tillbakavägen nedströms) men det var oerhört vackert! Dessutom åkte jag och min moster igenom något himla vattenfall, i tro om att det på andra sidan skulle finnas något vackert att se, men inte då! Man åkte in i en grotta och sedan vände man om direkt igen, och tro mig! Att åka igenom det där vattenfallet var ingen trevlig upplevelse alls! Det gjorde bara ont, haha. Efter vår lilla kanottrip åkte vi till Tagaytay, stället som Filippinarna åker till på sin semester för att det är lite svalare där. Känns så knäppt att man åker vi iväg för att få det kallt, vi åker ju alltid iväg för att vi vill ha värme.

Dag 8 (26 februari) - Slappdag blev shoppingdag
Skulle stanna hemma i huset för att ta det lugnt, men slutade med att vi gick i shopping malls hela dagen. Köpte tre par Converseskor (ja, äkta..) för sammanlagt 930 svenska kronor! Underbart! Köpte även en tunika och en klänning.

Dag 9 (27 februari) - En smärre chock
Vi åkte med Marie till Makati, gick på en marknad och tittade på vart hon och min morbror hade bott tidigare. Sedan åkte vi hem där Marie hade bott som barn, hos hennes nu bortgångna mamma, och både jag och min moster visste att det skulle vara fattigt, men inte så "illa" som det faktiskt var! Det var i princip ett litet skjul, eller inte riktigt ett skjul, men inte långt ifrån... Det var både gripande och intressant att få höra historien om hur hon växte upp, men den historien tar jag inte här.

Dag 10 (28 februari) - Bestigning av en vulkan
Idag skedde det, enligt mig, pampigaste på hela resan! Vi tog oss med en slags taxi norrut klockan fem på morgonen, för att bestiga Mt. Pinatubo! En vulkan som fortfarande är aktiv! När vi kommer fram så är vi vid ett slags spa, där får vi instruktioner om att vi kommer åka en fyrhjulsdriven jeep en bit upp för vulkanen och sedan gå resten. Glatt fyller vi i en blankett med våra namn, adress och telefonnummer vid nödfall. Sedan går vi ut till bilen som ska ta oss upp för två tredjedelar av vulkanen, och vad står där om inte världens äldsta jeep! Med lite tveksamma steg klättrar vi upp i baksätet av jeepen och sedan bär det av. Vi i princip studsar fram över en flodbädd, det dammar så mycket att man inte ser vägen och våra hår såg ut att vara Svinto stålull, haha. Efter en och en halv timmes skumpande i den där bilen, parkerar den äntligen och vi börjar gå uppför med vår guide. Det tar cirka en timma till innan vi når slutmålet. Andfådd och svettig står vi nu och ser ut över bland det mäktigaste och vackraste jag någonsin har sett!

I det där vackra, blå vattnet badade både min moster och jag!

Dag 11 (1 mars) - Dags för hemfärd
Egentligen var tanken att jag skulle följa med min kusin till skolan denna dag och vara med på en av hennes lektioner, träffa hennes klass och lärare, men jag orkade faktiskt inte, vilket min kusin förstod. Jag behövde dagen för att vila lite och packa inför hemresan. Efter allt var packat åkte vi till en av restaurangerna som min morbror är delägare i och åt lunch där. Kort därefter var det dax att ta en taxi till flygplatsen och ta sig hem.

Några bilder från resan:

Tamaraw falls
Sol och värme
Sanpanjan falls
Kontraster

En väldigt lärorik resa. Har fått nya perspektiv på saker och ting kan jag ju säga.

 

 

/J.