Ibland lägger jag ner tid på onödiga saker. Ganska ofta, tyvärr.
How to: Överleva hösten.
Saker jag planerar att göra i höst:
Umgås mer med lillasyster
Se Anders och Måns
Ha inomhuspicknick
Se Lars Winnerbäck
Åka till Stockholm
Åka till Göteborg
Se Melissa Horn
Fotografera mer
Åka till Kalmar
Åka till Malmö
Åka till Oslo
Baka bröd
Göra müsli
Göra batik
Jobba
Läsa
----
---
--
-
/J.
När sista solen rinner av, när allt kan vänta en dag till
Jag har så många frågor till dig som kommer att förbli obesvarade. Och jag går runt i ett slags hålrum i livet, runt, runt och bara hoppas på att du ska ringa upp och förklara dig. Förklara allting. Förhelvete, förklara. För jag vill förstå.
Jag ville ju alltid förstå, men jag vågade aldrig fråga dig. Vågade inte gräva mig in, var rädd för att du skulle rygga tillbaka. Var rädd för att förlora dig. Den där rädslan känns så löjlig nu. Jag förlorade ju dig ändå, fast att jag aldrig frågade. För att jag aldrig frågade?
Jag hade velat lära känna dig bättre.
/J.
Idag finns det utrymme att sakna dig.
Nothing is as it has been
And I miss your face like hell
And I guess it's just as well
But I miss your face like hell
And I miss your face like hell
And I guess it's just as well
But I miss your face like hell
Det där oviktiga, livsviktiga.
En kvinna ur servicepersonalen på skolan sa idag:
"Jolina"
"Ja?"
"Vad härligt det var att höra dig skratta förut. Skönt att du är tillbaka."
"Åh, tack. Vad fint."
"Jag menar det. Det värmde i hjärtat."
"Ja?"
"Vad härligt det var att höra dig skratta förut. Skönt att du är tillbaka."
"Åh, tack. Vad fint."
"Jag menar det. Det värmde i hjärtat."
Tack. Du värmde mitt hjärta.
/J.
När sjunker det in?
Det är ofattbart. Ogreppbart. Jag vill inte tro på det. Vägrar. Ändå är det så. Jag vet att det är så. Fan.
/J.
Kommer kreativiteten inte fram frivilligt, får jag väl tvinga den.
Kreativiteten har sedan en tid tillbaka befunnit sig på nollnivå för min del. Något som inte är önskvärt då man går en skrivarutbildning. Men faktiskt är det så att jag i flera veckors tid, ja månader, fått tvinga fram precis varenda bokstav tills det blivit någon form av litterär text, som i mina ögon bara varit skit ändå.
Så jag funderade lite på vad jag kunde göra för att återfå inspiration och motivation till att skapa och jag beslöt mig för att dra igång ett kreativitetsprojekt. Sagt och gjort! Jag skapade en ny blogg: www.endagettord.blogg.se och tanken är att jag ska fota en bild varje dag, som jag lägger upp där tillsammans med ett ord. That's it. En bild, ett ord. Varje dag.
För övrigt är kylskåpspoesi himla finurligt och kul.
/J.
Min 20-årsdag i korthet.
Järngänget körde 12,5 mil. Kom hit. Överraskade livet ur mig. Sjöng, grattade och fikade.
Jag är omgiven av underbara människor. Och det trivs jag med.
Vågar påstå att det här är den finaste födelsedagen jag haft på länge. Är helt utmattad av chock, skratt och för mycket att äta. Och även om ingen av er som var med läser, så: Tack. Den här dagen behövdes i allt det grå och regniga.
/J.
Planlöst planerande.
Det känns bra att äntligen ha en någorlunda plan för framtiden. Att veta vad jag vill och ska försöka göra efter att jag gått klart på folkhögskolan. Klart att jag kanske ändrar mig på vägen, men just nu känner jag bara för att jobbajobbajobba. Jobba så mycket jag bara kan, hela sommaren, hösten, vintern. Sedan dra ut på tågluff i Europa våren 2014. Sen universitetsstudier hösten 2014. Det är just nu min plan. Det är skönt att ha en plan. Jag är dålig på att göra upp planer.
/J.
Åh söndag, you bring out the worst in me.
Måste ta mig samman. Jag har yrat runt utan något som helst mål alltför länge nu. Har funnit mig i situationer jag aldrig tidigare kunnat ana och jag tröttar bara ut mig själv när jag gör såhär. Orkar inte investera känslor och tankar i allt och ändå gör jag det. Alltid.
Allt är i rörelse och allt står still. Jag vet inte vad som är värst.
/J.
Slutet på tvånolletttvå.
Okej. Nyårsafton var en bra afton.
/J.
Skål på det!
Årets låt: Rivers and Roads - The Head and The Heart
Ja. Det var det jag tänkte bidra med. Jag brukar inte ha nyårslöften, men den här gången gör jag ett undantag: Om 2013 blir värre än 2012 så försvinner jag från Jordens yta.
/J.
Sådant jag bara gör utan egentlig anledning
Jag brukar sitta på mina fötter tills jag tappar känseln i dem, för jag tycker om att kunna nypa mig hårt utan att det känns något och så fort jag håller i en papperslapp så river jag sönder den i små små bitar och jag ser alltid arg ut när jag koncentrerar mig. Jag dricker mitt kaffe så långsamt att det hinner kallna innan jag druckit upp hälften och om jag mot förmodan tränar biter jag ihop så hårt att jag får kramp i käken och jag nynnar hela tiden utan att tänka på det.
Och jag skriver sånthär ibland för att läsa det månader, kanske år, senare.
/J.
Avskalat.
I år skalar vi av julen. Ingen julgran, förminskat julbord och inga små röda prydnadstomtar. Jag tycker att det är skönt. Tycker att allt brukar vara så hetsigt och jag blir helt matt i huvudet av allt julstök. Nyår blir också småskaligt och lågmält. Jag trivs med tanken och jag längtar till våren.
/J.
Men, ja.
Jag är helt jävla värdelös på att vara ensam.
/J.
Flykten.
Nässjö har täckts av snö. Gräsmattorna syns inte längre och träden ser tunga ut. Kylan är så sträng att det gör ont i ådrorna. Ändå är det bara början. Graderna kommer sjunka ännu mer tills man knappt känner att det är kallt längre, bara att det gör ont i hela kroppen så fort man går ut. Jag skymtar adventsljusstakar i varje hus och undrar hur den här julen kommer bli. Det är så mycket som är annorlunda nu. Han finns inte kvar på samma sätt. Hon finns inte kvar alls. Det känns lite sorgligt alltihop, men det är nog såhär det måste vara.
Jag har flytt till Östkusten över helgen. Vintern har inte ockuperat landskapet till lika stor del här. Snön ligger bara som utstrött socker över taken och marken. Inte lika många adventsljusstakar i fönstren här heller. Det kanske är så att man väntar på snön innan man sätter upp dem. Det spelar inte så stor roll hur det ser ut. Jag tycks leta efter mig själv i alla andra städer än den jag är bosatt i. Så har det alltid varit. Så har jag alltid varit.
/J.
Det går inte slå hål på väggarna här.
Ibland bara måste man få vara så himla arg.
Fast den här flickan gör mig mest bara full i skratt:
/J.
Stjärnfall, stjärnfallet är jag, och Markus är himlen jag föll från den da'n.
Inget skymde min sikt i lördags, ingenting. Jag stod längst fram och tryckte mot staketet när Markus kom in på scen och från den stunden var allt magiskt. Tiden räckte inte till för allt jag ville uppleva, men jag fick en glimt av fullkomlig lycka och jag kommer klamra mig fast vid minnet så vedervärdigt desperat i alla mörka stunder.
Hela helgen var fin. Vi dansade längs med Göteborgs gator, drack öl och skrattade och kramades. Jag måste fylla vinterhalvåret med fler sådanahär saker. Måste måste måste. Ett djävulskt driv, en himmelsk iver.
/J.
Stefan Sundström - Alla ska i jorden.
Alla ska i jorden
Din tid den kom och sen så for den
Du trodde livet var en loop
Men nu skymtar du en grop
Alla ska i jorden
Förr sa de det fanns en himmel
Högt här över stadens bråk och vimmel
Där fanns ingen skam och skuld
Där var gatorna av guld
Förr sa de det fanns en himmel
Omodernt att känna skuld
Omodernt att leta guld
Nån annanstans än ner i jorden
Som om alla tankarna och orden
Som jag sa när jag var full
Inte betydde mer än lite jord
Som fastnade på dina skor
Man gräver vidare i mull
Fast man har allt, har fickan full
Så får man ändå aldrig nog
De säljer livet här på krita
Bara du lånar, kan de lita
På att du sliter ihop till ränta
Ah, de kan sitta där och vänta
Tills dina knotor tvättats vita
Allt jag äger är ett lån
Allt jag har ska tagas från
Men ingen ränta, ingen skuld
När jag ligger där i mull
Tillbaks till det som jag kom från
Allt och alla ska i jorden
Offren och de skyldiga till morden
Alla de som smörjde kråset
De andra hängde där på låset
De andra hängde där på låset
Och var objudna till borden
Alla ska i jorden
Hur mycket grejer du än tjackar
Vad du än gör, hur du än snackar
Alla ska i jorden
Alla ska i jorden
Borgens män och gäldenärer
Pundare och miljonärer
Alla ska i jorden
Alla ska i jorden
Alla ska i jorden
Alla ska i jorden
Alla ska i jorden
Alla ska i jorden
Alla ska i jorden
/J.
Malplacerad.
Tankarna sprider ut sig i hela kroppen och blir till känslor som hamnar på fel plats. Vart jag än vänder mig finns det en ny dörr och jag är så duktig på att gå vilse.
Var är jag? Vart ska jag? Hur kommer jag dit?
/J.
