Jag har så många frågor till dig som kommer att förbli obesvarade. Och jag går runt i ett slags hålrum i livet, runt, runt och bara hoppas på att du ska ringa upp och förklara dig. Förklara allting. Förhelvete, förklara. För jag vill förstå.

Jag ville ju alltid förstå, men jag vågade aldrig fråga dig. Vågade inte gräva mig in, var rädd för att du skulle rygga tillbaka. Var rädd för att förlora dig. Den där rädslan känns så löjlig nu. Jag förlorade ju dig ändå, fast att jag aldrig frågade. För att jag aldrig frågade?

 

Jag hade velat lära känna dig bättre. 

 

 

/J.

 

 

Det är ofattbart. Ogreppbart. Jag vill inte tro på det. Vägrar. Ändå är det så. Jag vet att det är så. Fan.

 

/J.

Kreativiteten har sedan en tid tillbaka befunnit sig på nollnivå för min del. Något som inte är önskvärt då man går en skrivarutbildning. Men faktiskt är det så att jag i flera veckors tid, ja månader, fått tvinga fram precis varenda bokstav tills det blivit någon form av litterär text, som i mina ögon bara varit skit ändå. 

 

Så jag funderade lite på vad jag kunde göra för att återfå inspiration och motivation till att skapa och jag beslöt mig för att dra igång ett kreativitetsprojekt. Sagt och gjort! Jag skapade en ny blogg: www.endagettord.blogg.se och tanken är att jag ska fota en bild varje dag, som jag lägger upp där tillsammans med ett ord. That's it. En bild, ett ord. Varje dag.

 

För övrigt är kylskåpspoesi himla finurligt och kul.

 

Järngänget körde 12,5 mil. Kom hit. Överraskade livet ur mig. Sjöng, grattade och fikade. 

 

Det känns bra att äntligen ha en någorlunda plan för framtiden. Att veta vad jag vill och ska försöka göra efter att jag gått klart på folkhögskolan. Klart att jag kanske ändrar mig på vägen, men just nu känner jag bara för att jobbajobbajobba. Jobba så mycket jag bara kan, hela sommaren, hösten, vintern. Sedan dra ut på tågluff i Europa våren 2014. Sen universitetsstudier hösten 2014. Det är just nu min plan. Det är skönt att ha en plan. Jag är dålig på att göra upp planer.

 

 

/J.

 

 

 

 

Måste ta mig samman. Jag har yrat runt utan något som helst mål alltför länge nu. Har funnit mig i situationer jag aldrig tidigare kunnat ana och jag tröttar bara ut mig själv när jag gör såhär. Orkar inte investera känslor och tankar i allt och ändå gör jag det. Alltid.

 

Allt är i rörelse och allt står still. Jag vet inte vad som är värst.

 

 

/J.

Årets låt: Rivers and Roads - The Head and The Heart

 

Ja. Det var det jag tänkte bidra med. Jag brukar inte ha nyårslöften, men den här gången gör jag ett undantag: Om 2013 blir värre än 2012 så försvinner jag från Jordens yta. 

 

 

/J.

 

Jag brukar sitta på mina fötter tills jag tappar känseln i dem, för jag tycker om att kunna nypa mig hårt utan att det känns något och så fort jag håller i en papperslapp så river jag sönder den i små små bitar och jag ser alltid arg ut när jag koncentrerar mig. Jag dricker mitt kaffe så långsamt att det hinner kallna innan jag druckit upp hälften och om jag mot förmodan tränar biter jag ihop så hårt att jag får kramp i käken och jag nynnar hela tiden utan att tänka på det.

 

Och jag skriver sånthär ibland för att läsa det månader, kanske år, senare.

 

 

/J.

I år skalar vi av julen. Ingen julgran, förminskat julbord och inga små röda prydnadstomtar. Jag tycker att det är skönt. Tycker att allt brukar vara så hetsigt och jag blir helt matt i huvudet av allt julstök. Nyår blir också småskaligt och lågmält. Jag trivs med tanken och jag längtar till våren. 

 

 

/J.

Jag är helt jävla värdelös på att vara ensam.

 

 

/J.