Sörängens folkhögskola

Inflyttad och glad. Jag stortrivs redan både med internatet och med skolan! Alla är trevliga och härliga och jag har hamnat i en korridor med toppenmänniskor! Jag ser fram emot måndag, då drar lektionerna igång och ja, till och med plugget känns spännande och kul här! Bara en massa skrivande av olika slag. Visserligen kommer vi även ha litteraturhistoria, vilket aldrig har intresserat mig, men jag får ge det en chans. 

Här är i alla fall några bilder från hur jag bor: 
 
Jag tror att det här året kan komma att bli det bästa på länge.
 
 
/J.

Flyttlass, här ska det flyttas!

Sängkläder, gardiner, lampskärm, fotoramar, täcke, kudde, krokar, handdukar och annat nödvändigt inför flytten är nu inköpta. Då ett möblerat rum väntar mig på internatet behöver inte flyttlasset bli särskilt stort, vilket är skönt. Jag blir alltid nervös inför sådanahär förändringar, har blivit nervös för mindre, men jag känner mig trygg inför det här och nervositeten har än så länge hållit sig på avstånd. Det känns bra att faktiskt göra något som jag vill för att jag vill och inte av någon annan anledning. Författarlinjen på Sörängens folkhögskola i ett år, känns som att det kan komma att bli helt fantastiskt. Och trots att jag av hela mitt hjärta tackar för solen som äntligen tittar fram igen efter mycket regn och gråtunga moln i detta land, så längtar jag lite till hösten. Då får jag krypa ihop i en fotölj i allrummet på skolan, dricka te eller kaffe och prata med nyfunna vänner. Jag får använda mina otaligt många stickade tröjor igen och mina raggsockor i alla dess färger. Jag längtar till att få börja på folkhögskolan. Jag längtar och om bara några dagar bär det av och jag borde kanske vara mer nervös än vad jag är. Äh.



Lite Barnen-i-Bullerbyn-känsla över hela skolområdet. Mysigt!



/J.

Men framtiden är oviss och därmed hoppfull.

Jag vill vrida tillbaka tiden till då hon fortfarande fanns kvar, till innan han åkte och jag höll tyst om allt jag kanske borde sagt, till dagen då jag satt på farfars sängkant och inte vågade berätta för honom hur stor han var för mig, till dagen då jag var tvungen att välja. Jag vill åka tillbaka till tiden innan allt skulle bli så vuxet och seriöst och stundtals svårt.

När man va liten föll man jämt, men nu ska det va så jävla hemskt



/J.


RSS 2.0