Jag tycker om att sätta in hörlurarna på bussen och stänga ute alla andra ljud, bara höra det jag vill lyssna på och ingenting annat. Ibland tänker jag allt som i en musikvideo då. Det är nog många som gör så. Jag ler alltid löjligt för mig själv när händelserna i verkligheten passar in i låten jag lyssnar på. 
Jag tycker om att komma hem från skolan och det är helt tyst i huset. När mamma har jobbat natt och lillasyster fortfarande bor kvar på skolan och pappa inte har kommit hem än. Då är det fullkomligt tyst, så när som på någon bil som kör förbi uppe vid vägen. Då sätter jag mig ner vid köksbordet, i soffan eller fåtöljen och bara stirrar tomt framför mig. Försöker få tankarna att tystna också, eller i alla fall hindra dem från att vara så högljudda. Det är skönt med just den tystnaden i kontrast med det eviga bullret, pratet, tappandet av saker som är i skolan.

Vad jag inte tycker om däremot, är tystnaden från dig. Den svider och gör att tankarna väsnas värre än någonsin. Jag vill inte bry mig egentligen. Men din tystnad slår hål på all ro, på allt lugn och jag vill nästan bara skrika. Men jag förblir tyst, säger ingenting till dig. Jag antar att det är såhär du bryter dig loss från människor och den här gången stod jag på tur.

/J.