-

När Laleh lämnar mig stum.

"Vårens första dag
Och jag vill va' med,
Och jag vill va' så med,
Så att jag kan se
Att jag är en del av allt.

Vårens stora dag
Och jag vill va' med.
Låt mig leva längre
Nu när jag kan se.

Kom våren, kom skratten,
Kom tårarna om natten.

Låt mig vara, låt mig vara
Lite till, jag är,
Jag är inte beredd att gå än.

Låt mig finnas, låt mig finnas,
Lite mer, jag är,
Jag är inte beredd att dö än,
Inte än.

Nej, jag är,
Jag är inte beredd att gå än,
Inte än.
Nej, jag är,
Jag är inte beredd att gå.

På din stora dag
Ville jag va' med.
Jag bad: låt mig leva längre.
Men genom dina ögon
Såg jag barnen, jag såg skratten,
Jag var tårarna om natten.
Jag såg barnen, jag såg skratten,
Jag var tårarna om natten.

Låt mig vara, låt mig vara
Lite till, jag är,
Jag är inte beredd att gå än.

Låt mig finnas, låt mig finnas,
Lite mer, jag är,
Jag är inte beredd att dö än,
Inte än.

Nej, jag är,
Jag är inte beredd att gå än,
Inte än.
Nej, jag är,
Jag är inte beredd att gå.
Inte än.

På din stora dag
Då ville jag va' med,
Då ville jag va' med.
Där.

Låt mig vara, låt mig vara
Lite till, jag är,
Jag är inte beredd att gå än.

Låt mig finnas, låt mig finnas,
Lite mer, jag är,
Jag är inte beredd att dö än,
Inte än.

Nej, jag är,
Jag är inte beredd att gå.

På din stora dag
Ville jag va' med,
Ville jag va' med."

2012-05-21 @ 18:29:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ett djävulskt driv, en himmelsk iver.

Lyssnar på Markus och uppdaterar Siestas hemsida var femte minut i hopp om att de tagit sitt förnuft till fånga och låter honom komma till festivalen. Hans musik har sakta vuxit sig fast. Texterna fastnade jag för direkt. Varje låt är ett poetiskt alster som omgärdar hjärtat. I takt med Hollywood Hills, Vår Sista Dans, Everybody Hurts och alla andra melodislingor knappar jag ner ord efter ord i min projektrapport och jag börjar se ljuset i slutet av tunneln vad det gäller projektarbetet. Resten av allt som måste göras ligger i en enda hög över hela skrivbordet. Det tar jag tag i senare. Snart.

/J.

2012-05-14 @ 12:24:18 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Väck mig.

Jag har fastnat i andrummet som de aldrig gav mig, som jag bara så hänsynslöst tog. Det spelar ingen roll hur många steg jag tar framåt, det känns alltid som att jag har lika långt kvar. Allt påminner och även de finaste stunderna omvandlas till en ångvält över bröstkorgen. Och jag vill inte verka negativ, jag vill inte verka bitter. Men ibland tänker jag att: Är meningen med allt inte större än såhär?

/J.

2012-05-12 @ 00:18:56 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Till dig.

Jag tycker du är dum som inte tycker om dig själv. Tycker du är dum om du behandlar dig själv illa i tro om att du inte förtjänar bättre. Tycker du är dum om du inte inser att du är en fin människa, du också.

/J.

2012-05-04 @ 11:34:26 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()