Hösten tågar in med tunga skor och färgskiftningarna uppmärksammas av solblinda ögon. Jag dricker öl med fina vänner, myser med en katt som inte är min, sover med flätor i håret och klär mig varmt i stora tröjor. Det känns som det har regnat varje dag i september, men jag har nog fel. Idag var det sådär kyligt i luften, du vet, när det enda som värmer är solen. En underbart fin dag med höstkänslor i hela kroppen. 

Jag tänker mycket. För mycket, som vanligt. Fast jag tror att alla människor känner så. Känslan att tankarna inte får plats i huvudet, som om de är för stora och intrasslade i varandra för att kunna lägga sig till rätta. I de stunderna är Melissa Horn himla fin, hennes texter är enkla formuleringar på svåra tankar. 

 

 

 

att våga gå upp på scen utan att först spy av nervositet 

att aldrig behöva gå ut med soporna 

barn som aldrig skriker

utomlandsresor

att aldrig känna mig fastbunden till någon eller något

att kunna ta lite lättare på saker som händer

en mer solbränd hy

öl som gör en smal och inte tvärtom

varma sommardagar

att återse vänner som jag saknar

att de döda Beatlesmedlemmarna återuppstår och att bandet återförenas

att ge ut en bok, kanske flera

att äga ett hus

senaste versionen av photoshop

en billig och bra lösning på ringar under ögonen

att veta exakt vad jag vill

att kunna dansa

så himla mycket mer

 

 

/J.

 

 

 

Nässjö är fint, men till helgen återser jag min familj. Åh, det ska bli så fint! 

 

 

/J.

 

Jag ger det ett försök. Är med och tävlar om bästa höstbilden på www.fyndiq.se

 

 

/J.

Det är konstigt hur pass bra en låt kan passa in på tillvaron. Jag kommer ihåg hur jag lyssnade på Stjärnfallet på repeat i nian. Det gick nog inte en dag utan att den spelades i mina hörlurar, högtalare eller nynnades av mina läppar. Nu spelas den återigen på repeat tillsammans med en annan låt. Handlingen upprepar sig.