Jag drömmer så konstigt. Drömmer om lastbilar som krockar in i hus och totalförstör dem, men alla tittar lugnt på och ingen låtsas om något. Om bussar som är så höga att min höjdskräck gör sig påmind. Om att träffa min moster i ett väntrum på psyk. Om schizofrena pojkvänner och om perversa cirkusgubbar. Drömmar är konstiga ting, men ack så fascinerande. När jag var liten trodde jag ibland att mitt liv egentligen bara var en dröm som jag en dag skulle vakna upp ur, att jag då skulle vara en helt annan person, kanske en prinsessa. En person som i alla fall inte hette Jolina och gick i trean på Vislandaskolan och totalvägrade att vara hemma själv, om så bara i fem minuter. 
De nattliga drömmarna bryter sig gärna loss från realitetens gränser, medan dagdrömmarna ofta håller sig inom ramarna för vad som är rimligt. Jag tycker om att dagdrömma mig bort ibland, där kan man forma sin egen värld, utan höjdskräck och krockar.

Just nu vardagsdrömmer jag om:
1. Att få åka till London med mina två fina vänner
2. Att klara av slutspurten i skolan
3. Att få göra om mitt rum eller skaffa egen lägenhet

/J.