Jag hatar min hals. Verkligen. Alltid när jag ska iväg på något stort så ska den totalstrejka. Det gör ont att bara svälja. Men på vårdcentralen säger de att det inte är halsfluss, eller att det åtminstone inte brutit ut till det än, man kan aldrig veta helt säkert såhär i förväg. Skjut mig. Inte pallar jag 20,5 timmars flygresa med halsfluss. Inte pallar jag 30 graders värme med feber. Förhoppningsvis kan läkaren skriva ut pencellin ändå, fast att det inte är halsfluss, hade varit skönt med en backup. Nåväl, what to do? Bara att acceptera, men det är fan så typiskt!

Igår var en bullrig dag på skolan. Alla hjärtans dag innebar filmvisning, cupcakeförsäljning, hjärtformade lappar lite överallt, kramruta & pussruta, musik i både matsal och centralhall, speeddating och tävling om vem som är bäst vän på vår skola. De olika sektionerna på skolan sprang runt med diverse grammofoner och grejer, mycket ljud och mycket vimmel med andra ord. Fast jag tycker om det där. Kanske inte just alla hjärtans dag, men hur allt verkar komma till liv under sådana dagar. Jag hade mitt kursprov i italienska och det kändes som att det gick ganska bra! Jag vet inte om det är min brist på intresse för allt som har med plugg att göra eller om det faktiskt var så att jag kände mig ganska säker på all grammatik och alla ord, men jag kände mig inte ångestfylld och förstörd innan och efteråt, vilket jag kunde göra förut.

Efter skolan tog jag mig hem och övertalade mina föräldrar att få åka till Anton, vilket gick ganska lätt då man drog valsen om att det är ju faktiskt alla hjärtans dag idag... Fast jag nämnde inte att jag och Anton valt att bojkotta denna officiella kärleksdag, som bara känns så oerhört kommersiell. Trots detta hade Anton i smyg köpt choklad och de klassiska geléhjärtanen, mysigt var det. Hela han är ganska mysig faktiskt:


(Anton lånade ett par rader av pappret som satt i min skrivmaskin)




/J.