Tänk att två dagar kan göra så mycket. I två dagar var jag sjuk och hemma från skolan, och det känns som att jag missat ett helt läsår! Kemin sitter verkligen inte kvar i huvudet sedan åttan, i matten har det redan börjats på nya saker, tyskan är visserligen lika förvirrande som vanligt och i psykologin vet jag inte ens hur mycket jag har missat. Högt tempo tycks det hållas i alla fall! Förstår inte hur man hinner ikapp om man är sjuk en hel vecka, men det kanske bara är jag.

Idag hade vi i alla fall besök av Mukunda Das/Mats Watting som är en präst i Hare Krishna-rörelsen. Mycket intressant, lite segt och samtidigt fick man en känsla av att han var fullkomligt hjärntvättad. Han verkade dock tro på sin sak och det är något jag beundrar, samtidigt som det skrämmer mig. Hur långt människor är villiga att gå i tro på sin gud och sin religion, det är både fascinerande och skrämmande.

Eftermiddagen gick åt till att sitta på min mosters kontor och prata om vår resa till Filippinerna som bär av om exakt två veckor! Hon ville paddla kanot i en vacker fors, åka ut till någon icke-turist-ö, titta på Pinatubovulkanen, gå på köpcenter och marknader och en hel massa andra grejer som låter riktigt intressant! Jag fick dessutom en födelsedagspresent - pengar till en riktig resväska! För den jag hade när vi var i Paris ärr helt värdelös, det är små hjul på den och ändå fick jag bära den, då den välte så fort man försökte dra den! Jag längtar så extremt mycket nu!

Och åhåhåh! The Mersey Beatles igår var helt fantastiskt bra! Vi stod upp, tjoade och tjimmade, dansade och klappade händer tills det gjorde ont. Det finns inget "materiellt" jag älskar mer än musik, särskilt live, m-mm!


/J.