Överraskning på överraskning. Nybakta muffins, kaffe, partyglas, skrivmaskin, sång, följt av en nostalgitripp med gamla videoband. Evelina, du är helt fantastiskt underbar kära vän! 18 år tillsammans, hundra år kvar, minst!






Du är den finaste ängel jag vet.






/J.

Så var dagen kommen. Trettionde januari och arton år sedan mamma och pappa insåg att det var dags och lämnade festen innan efterrätten. Arton år sedan pappa körde vilse då de försökte hitta till sjukhuset. Arton år sedan då sjuksköterskan blev snopen över att min pappa var svensk, för att jag såg så utländsk ut. Arton år sedan två förärldrar fick sitt första barn. Arton år sedan jag föddes.



Arton år: Vuxen, seriös och jävligt tråkig? Inte jag inte!



Jag har världens finaste familj, fast att de är sjuka och sängliggande på min födelsedag, stackarna. Haha



/J.

Alvedon och te med honung i är mina bästa vänner idag, dessutom smakar min hostmedicin exakt som Mümmelmann (=äcklig sprit). Jag har ont överallt och 39 graders feber, som jag tvingar ner med diverse receptfria läkemedel. Jag vill bara bli frisk till helgen! Kulturnatten på lördag och så fyller jag 18 på söndag! Jag får helt enkelt köra lite mind over body och ge mig fan på att bli frisk! Men den här sjukdagen består i alla fall hittills av fotografering och läsning av Aftonbladet. Det är sjukt hur mycket media påverkar oss; hur vi ska tycka om vissa saker, hur de får över oss på en sida som vi är helt övertygade om är den rätta. Men så behöver det ju inte alls vara. De personer som media smutskastar i sina tv-program och tidningsartiklar blir ju märkta för livet, vare sig de har gjort allt ont som media påstår eller inte. Jag tycker det är ganska konstigt hur mycket vi bara tar emot och sväljer, tror på. Var finns våra kritiska ögon? Jag tror i alla fall att 75% av svenska folket saknar sådana ögon, för ibland känns vi löjligt blåögda.

Nåväl, jag ska inte sitta här och föra någon slags argumentation mot svensk media. Jag har mina åsikter om det ena och det andra, men yttrar sällan dem. Är för snäll och lättöverkörd när det kommer till att argumentera. Jag tillhör dessutom dem som är sjukt lättpåverkade vad gäller politiska åsikter, reklamer och nästan vad som helst egentligen. De där blåögda.

Det är fint ute idag, det är så ljust att det nästan gör ont i ögonen att kolla på snön där solen reflekteras. Vintern när den är som vackrast och ändå har man ända sedan det började töa levt i föreställningen om att det snart ska bli vår, fast att det fortfarande är januari. Igår stod det på löpsedlarna att en ny rejäl vinterkyla kommer och ligger ända till april (ännu en gång man bara litar på media, suckar och tänker "ska det vara vinter året om eller?")
Jag vill att det ska bli vår mer än någonsin, att man ska vakna upp och se gräsmattan utanför fönstret, att snödroppar och vitsippor ska börja bryta upp genom marken och att se alla fåglar återvända från sin vinterflykt. Men vackra vinterdagar som denna, känns det ändå helt okej med vinter.





/J.

Trötthet ända ut i fingertopparna, söndersjungen/skriken hals, sönderdansade knän och träningsvärk i benen men med världens största glädje under revbenen sitter jag nu och tittar igenom alla femhundranitton bilder gång på gång. Min och Evelinas artonårsmaskerad gick av stapeln igår klockan åtta och varade för vissa av oss fram till klockan tio idag på morgonen. Kvällen var Helt Underbar! Den roligaste kvällen jag varit med om på mycket mycket länge. Sköna människor, galna danssteg, musik för alla smaker och en hel massa kanonsköna utklädnader!


Jag och Evelina körde på att klä ut oss till världens skönaste disneypar; Kuzco och Pacha!
Evelina, världens skönaste tjej på alla möjliga vis, har klippt och sytt och uppfunnit och grejat för att fixa ihop dessa underbara utklädnader, tur att hon har den där estetiska ådran, det enda jag kunde göra var örhängena och den gula "skärmen", haha!

Trots att den stora gåvan var alla glada miner på festen, fanns det en del mer materiella ting;
- Biobiljetter, trisslotter, konsertbiljett till "The Mersey Beatles", te, godis, presentkort, fint brev från fin vän, såpbubblor, halsband, en popcornskål full med sköna grejer och EN RESA TILL LONDON MED VÄRLDENS BÄSTA VÄNNER.

Jag är helt upprymd av gårkvällen och kan inte riktigt sitta still. Ska snart till Anton, min underbara pojkvän som ställer upp mer än vad han egentligen borde. Jag älskar honom som ingen annan.



/J.

"Kom hit, kom hit! Slunga mig rätt in i smeten, jag faller med flit." Lars W. är fin, särskilt när man bränt in kaos i hjärnan och har blåmärken på fingrarna efter ha sammanfattat hinduismen och buddhismen i 2,5 timmar. Ingenting vill fastna, Brahma, Vishnu. Shiva skulle kunna få dansa sönder min värld just nu. Jag kan dansa med honom, om man inte behöver dansa bra vill säga. Men jag ska dansa på lördag, fast att jag inte kan. Jag längtar! 18årsfest tillsammans med världens finaste barndomsvän, kan inte bli bättre.




/J.

Världens finaste pojkvän fyllde arton igår, idag tog han körkort. Livet går på fort för honom, han är så duktig! Själv känner jag att jag aldrig någonsin kommer köra bil i mitt liv, hah.






Kan vi äta fingertoppshallon någon dag? Någon gång innan jag blir 18; officiellt vuxen, seriös och jävligt tråkig? (det tänker jag aldrig bli, men ändå) Vi kan sitta på golvet i ditt nyinredda rum, prata planer inför sommaren, planer som säkert aldrig blir av men som är fina att tänka på, insvepta i filtar och mysvägra vintern lite.














Jag är redan helt slutkörd, och allt har inte ens börjat än.




/J.

Första veckan i skolan avklarad. Ett prov, en uppsats och tre läxor. Jag räknar ner till sportlovet, 37 dagar kvar, varav 25 skoldagar, om jag har räknat rätt vill säga. Jag är så utmattad, så oerhört trött både rent fysiskt och även psykiskt. Det är så mycket som jag borde göra: lära mig köra bil, plugga religion, sova mer, börja träna, umgås mer med lillasyster, sluta oroa mig över oviktiga saker och börja bry mig om viktiga saker, ringa Linnéa oftare, hjälpa till mer här hemma, koncentrera mig mer på lektionerna, prestera bättre. Istället dricker jag kaffe, redigerar foton och lyssnar på musik dagarna in och dagarna ut. Mumford & sons är oerhört fina, har fallit handlöst för deras musik. Och äh, jag orkar inte tänka på vad jag borde göra, jag vill tänka på saker jag tycker om istället!



Jag tycker om:
att Becky slänger ur sig helt knäppa (och roliga) saker ibland
att slösa bort en lektion genom att prata om allt mellan himmel och jord med Bella
att skratta åt saker tillsammans med Samuel
att krama om Jacob
att glatt vinka åt Rasmus i skolan
att umgås med Ann på rasterna
att ligga med huvudet på Antons bröstkorg
att fika på Broqvists med Evelina och Lina
att titta på sommarkläder och drömma sig bort
att le mot personer jag inte känner, så att de också börjar le
att komma hem och inse att det är fredag
att få en kopp kaffe av mamma direkt när jag stiger innanför dörren
att få brev av Annika
att skicka brev till andra
att fota och redigera i flera timmar


Och just nu skulle nog lite sömn tyckas om av åtminstone min hjärna och mina ögon.

God natt!



/J.

Jag älskar att planera saker! Att få skriva in planer i almanackan, som man sedan kan bläddra fram till och se hur det närmar sig. Som man efteråt kan blicka tillbaka på och minnas med ett leende. Vi ska resa någonstans, det behöver inte vara långt, men det ska vara Bella och jag, till våren. Gå i secondhandbutiker, fika, fota och bara vara. Ta tåget någonstans, var som helst.

Så, våren 2011: fly undan den här platsen, till en helt annan, med en världsfin vän.







/J.

Markus sjunger om discoliv, stjärnfall, noiserock och om idioter. Jag äter apelsin, tappar lusten till allting och sitter bara rakt upp och ner och stirrar på datorskärmen. Ännu mer snö har fallit, jag tycker inte om det, jag vill ha sommar nu. Längtan som inte försvinner, att äntligen få se gräs igen, löv på träden och ofruset vatten.

Jag kommer ihåg när Stjärnfallet spelades på repeat i min spellista och jag tänkte endast på en person. Den personen har ändrats så mycket nu. Ibland vill jag att allt ska bli som förut, jag vill gå i åttan och prata bort projekttiden med en av mina bästa vänner, vill fuska på tyskaproven och se på Friends på engelskan. Vill fota innebandy-, fotbolls-, och volleybollturneringarna och skratta åt att vår klass förlorar nästan varje gång. Men man kan inte gå tillbaka i tiden, man kan bara utnyttja den tid man har och den tid man får. Drömma sig tillbaka, det kan man dock!


Jag är så tom på tankar, känner mig korkad för det känns som att jag inte tänker alls. Har inte lust att analysera saker och ting, vad som kan vara något underliggande budskap. Jag bara häver ur mig ord som jag kallar för poesi, som jag sedan ser tillbaka på och inte fattar någonting alls. Ibland känns inte orden ens som mina, som om det är någon annan som suttit och skrivit ner känslor som jag aldrig har haft, eller som jag inte minns hur de känns. Jag är trött på dagar som ser likadana ut, jag vill överraskas, se något nytt, eller se något gammalt tillsammans med några nya. Jag vill till Paris igen, och London. Vill träffa människor jag inte känner, men som jag kan lära känna. Jag vill ta upp kontakten med min barndomsvän, han som faktiskt frågade efter mig för några helger sedan. Jag vill fylla arton och tro på att man förändras för att ens ålder får ett år till, men sen inse att man är precis samma person, med lite fler möjligheter.

Jag vill bara överraskas

Foto: Robert Doisneau




/J.

Jag saknar min klass. Det är bara, med denna dag inräknat, fem dagar tills skolan börjar, så jag träffar ju dem snart. Men det är roligare att träffa dem utanför skolan. Jag vill ha klassfest igen. Dansa och skratta, prata fylledjupt snack med någon, vakna upp med huvudvärk men fylld av nya roliga minnen. Det är trots allt bara ett och ett halvt år kvar som vi har tillsammans, som klass i alla fall. Många kommer man säkert aldrig se igen efter att vi tagit studenten, vissa kanske man håller kontakten med, vissa vill man nog inte hålla kontakten med. Någon gång kanske man springer på en gammal klasskamrat på stan, utbyter några ord och lovar varandra att ses snart igen, men så blir det aldrig så. Jag vill ta vara på den här tiden, för det är otroligt hur underbart konstig min klass är, jag älskar den.


/J.

Jag vill ha en mysig katt, en sådan som bara sover bredvid en och som kurar ihop sig i ens knä när man sitter i soffan. Men jag får låna Antons katt ibland.

Vilken kväll jag hade igår, helt underbar! Trevligt folk, god mat, dans och spel!
Jag kom till Evelina redan vid tvåtiden, hjälpte henne och Lina med maten och allt vad som behövdes göra innan resten av sällskapet skulle anlända.
Kvällen fortföljde och en efter en kom in genom dörren, finklädda och på gott humör. Vi åt av maten, sjöng vid pianot, spelade både wii och sällskapsspel samtidigt som vi drack diverse sorter av alkohol, vissa mer än andra.

Vid tolvslaget åkte skor och jackor på, glas fylldes med champagne och champagneliknande, partytutor tjöt konstant och tomtebloss tändes. En och annan raket avfyrades och det snöblandade regnet piskade oss i ansiktet. Men 3, 2, 1 GOTT NYTT ÅR! Tusentals kramar och skålningar och jag var hur lycklig som helst! När vi kom in hade Evelina och Lina fixat med överraskning (som jag visste om, hihu), nämligen tårta! Himla fin var den.



Inga nyårslöften, det har jag aldrig. Men jag och Rasmus sa i alla fall att 2011, då ska vi ses mer! Han är ju trots allt en av mina äldsta vänner.

Hoppas ni får ett bra år!


/J.