Imorgon bär det av till Emmabodafestivalen, som jag längtar !

Beatles spelades på radion hela förmiddagen och jag rotade fram mina gamla vattenfärger längst in i min garderob och bestämde mig för att måla. Solen har inte kikat fram på hela dagen, men det gör ingenting för jag har sol i sinnet och jag längtar till Emmabodafestivalen och Turkietresan som ligger inom en påtagligt snar framtid.

 

 

/J.

Sköljde bort alla känslor i ösregnet tidigare. Var längesedan jag gick ut i ett ösregn bara för att stå/springa/ligga på marken och låta det blöta ner mig från topp till tå. Därefter tog jag en lång varm dusch och nu sitter jag här med en kopp kaffe. Nollställd igen.

Det värker i min handled och i min axel, samt har jag blåmärken på kotorna i min nacke. Evelina och jag drack vin och dansade igår. Dansen innehöll en hel del kullerbyttor på golvet. Ja, man får alltid så briljanta idéer när huvudet är brusigt. Men det var en underbart rolig kväll, så lite värk får det vara värt! 

Svindlande vackert. Förskräckligt dumt. Spännande. Skrämmande. Att tillhöra någon, känna sig beroende av någon. Att ett plus ett plötsligt blir ett och inte två. När man hör ihop och tillhör varandra. Det är både fint och fult. Jag älskar att tillhöra honom, vara hans, men jag vill vara min egen. Vill kunna göra saker utan att behöva tänka igenom hur det kanske påverkar honom, hur det får honom att känna sig. Ibland så avstår jag från saker jag vill göra, för jag tänker att det kanske ses som något annat i hans ögon, något som sårar honom. Och jag vill verkligen inte såra honom, någonsin. Ibland tar jag en chans, gör som jag vill och vissa gånger gör det honom arg, ledsen, rädd att kanske förlora mig, jag vet inte riktigt. Han behöver i alla fall inte oroa sig, han har mig, har haft mig i nästan fyra år. Jag älskar att ligga med huvudet mot hans bröstkorg och allt är tyst. Det enda som hörs är våra andetag i takt och hans hjärtslag. En gång sa han "Det slår för dig" och jag tyckte det var löjligt vackert. Han är löjligt vacker.

Om jag slutar vara hans någon dag, då tror jag att jag tappar bort även mig själv. Så nära är vi - fan vad vackert och otäckt.



/J.

Jag överlevde första dagen på jobbet! Städastädastäda hela dagen lång. Fast jag har inget emot det, kan vandra runt med min lilla städvagn, med Säkert! i öronen i min ensamhet, det gör mig ingenting. Jag har russinfingrar av för många blöta trasor och lär med hundra procents säkerhet få träningsvärk av alla smidiga rörelser jag utövat. Nåväl, pengar kommer in på kontot nästa månad i alla fall. Pengar som mestadels kommer gå åt till en Londonresa. Det känns fint.