Jag sitter och lyssnar på gamla låtar. Gammal musik som innehåller både bra och dåliga minnen. Jag har för många kaffekoppar på mitt skrivbord och borde städa mitt rum. Får ångest över att alla runt omkring mig tar körkort och jag börjar inse att jag inte kan vara liten och barnslig hela livet. Måste växa upp, vara vuxen och bli seriös med något. Skaffa ett jobb så att jag kan försörja mig. Kanske inte exakt precis nu, men om ett par år måste jag i alla fall ha några vuxenpoäng, och kanske ett lite fylligare CV. Kan inte fortsätta leva i någon fantasivärld där jag förälskar mig i novellkaraktärer och där jag finner förståelse för andras lidande, mest för att slippa mitt eget. Känner mig otacksam och gnällig. Och en viss person säger att så länge jag inte tar itu med det gamla så kommer det nya att skita sig också.

Men jag vill inte tro på sånt struntprat.

Vill inte tro på det fast att det är sant.

/J.