Låter Lasse Lindh sätta ord.
"Vi träffades liksom på chans, på nåt sätt ramla vi in i varann och tänk att något jag alltid trott skulle vara så svårt, var så lätt. Vi träffades liksom på chans, två katter i skydd ifrån regnet nånstans och aldrig har kärlek drabbat mig så
Och jag vet, jag är hopplöst svår ibland
Men aldrig, aldrig att jag tänker låta något ont hända dig. Jag håller dig hårt tätt intill mig genom regn och blåst. Och alltid, alltid att jag kommer vaka över dig genom mörkret - Jag leder dig. Jag finns i varje steg du tar, så du behöver aldrig mer vara rädd
Ingen ser och ingen vet hur du lyser och hur du fångar upp min skugga när jag är svag och hur jag älskar att vakna upp bland dina blonda lockar
Men aldrig, aldrig att jag tänker låta något ont hända dig. Jag håller dig hårt tätt intill mig genom regn och blåst. Och alltid, alltid att jag kommer vaka över dig genom mörkret - Jag leder dig. Jag finns i varje steg du tar, så du behöver aldrig mer vara rädd"
/J.
Sommarlängtan tar över allt.
Finns det något som går att längta mer efter än sommaren? Jag undrar det alltså. Vill känna hur det doftar grillat från varje trädgård, vill promenera i linne och shorts klockan sju på kvällen, vill ha vind i håret då jag flyger nerför kyrkobacken på min cykel, vill ha ledigt, vill ha sol, vill ha sommar. Nu.
Ge mig sommar och en fin väg dit.
Ge mig sommar och en fin väg dit.
/J.
Det är först när man ger upp som det blir nåt nytt.
Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här.
/J.
Inspirerar inspirationsrika inspiratörer.
Med påsklov kom lite inspiration och kameran, som inte blivit använd sedan julafton, åkte fram. I övrigt har jag tillbringat min helg hemma hos Anton. Resten av min tid har jag mest lyssnat igenom pappas LP-skivor, skrivit brev och införskaffat en regnkappa och stövlar.
/J.
