Måste ta mig samman. Jag har yrat runt utan något som helst mål alltför länge nu. Har funnit mig i situationer jag aldrig tidigare kunnat ana och jag tröttar bara ut mig själv när jag gör såhär. Orkar inte investera känslor och tankar i allt och ändå gör jag det. Alltid.

 

Allt är i rörelse och allt står still. Jag vet inte vad som är värst.

 

 

/J.