Jag är inte på flykt från något, jag är på jakt efter något.
Fortsätta på sådant man redan lagt undan.
Livet rullar på. En uppgift förra veckan var att börja på att skriva en deckare. Denna vecka var vår uppgift att göra ett bokomslag till den. Har en känsla av att nästa vecka kommer innehålla... fortsatt arbete med den nedra deckarberättelsen! Men, det är väl bra att lära sig fortsätta skriva på något man egentligen redan tröttnat på.
I övrigt är jag svartvit och lite uppochner, men jag skrattar väldigt mycket och solen skiner.
/J.
Jag behöver dig, kom hit och rör om. Jag behöver nåt att skriva om.
Hösten tågar in med tunga skor och färgskiftningarna uppmärksammas av solblinda ögon. Jag dricker öl med fina vänner, myser med en katt som inte är min, sover med flätor i håret och klär mig varmt i stora tröjor. Det känns som det har regnat varje dag i september, men jag har nog fel. Idag var det sådär kyligt i luften, du vet, när det enda som värmer är solen. En underbart fin dag med höstkänslor i hela kroppen.
Jag tänker mycket. För mycket, som vanligt. Fast jag tror att alla människor känner så. Känslan att tankarna inte får plats i huvudet, som om de är för stora och intrasslade i varandra för att kunna lägga sig till rätta. I de stunderna är Melissa Horn himla fin, hennes texter är enkla formuleringar på svåra tankar.
Ska jag drömma, ja då ska det finnas tid att drömma fritt.
Jag drömmer om
att våga gå upp på scen utan att först spy av nervositet
att aldrig behöva gå ut med soporna
barn som aldrig skriker
utomlandsresor
att aldrig känna mig fastbunden till någon eller något
att kunna ta lite lättare på saker som händer
en mer solbränd hy
öl som gör en smal och inte tvärtom
varma sommardagar
att återse vänner som jag saknar
att de döda Beatlesmedlemmarna återuppstår och att bandet återförenas
att ge ut en bok, kanske flera
att äga ett hus
senaste versionen av photoshop
en billig och bra lösning på ringar under ögonen
att veta exakt vad jag vill
att kunna dansa
så himla mycket mer
/J.
Trädgunga, oxe, rum och vänner.
Nässjö är fint, men till helgen återser jag min familj. Åh, det ska bli så fint!
/J.
Söndagar lockar fram konstiga tidsfördriv.
Jag ger det ett försök. Är med och tävlar om bästa höstbilden på
www.fyndiq.se
/J.
Hard to concentrate.
Det är konstigt hur pass bra en låt kan passa in på tillvaron. Jag kommer ihåg hur jag lyssnade på Stjärnfallet på repeat i nian. Det gick nog inte en dag utan att den spelades i mina hörlurar, högtalare eller nynnades av mina läppar. Nu spelas den återigen på repeat tillsammans med en annan låt. Handlingen upprepar sig.
/J.
Sörängens folkhögskola
Inflyttad och glad. Jag stortrivs redan både med internatet och med skolan! Alla är trevliga och härliga och jag har hamnat i en korridor med toppenmänniskor! Jag ser fram emot måndag, då drar lektionerna igång och ja, till och med plugget känns spännande och kul här! Bara en massa skrivande av olika slag. Visserligen kommer vi även ha litteraturhistoria, vilket aldrig har intresserat mig, men jag får ge det en chans.
Här är i alla fall några bilder från hur jag bor:
Jag tror att det här året kan komma att bli det bästa på länge.
/J.
Flyttlass, här ska det flyttas!
Sängkläder, gardiner, lampskärm, fotoramar, täcke, kudde, krokar, handdukar och annat nödvändigt inför flytten är nu inköpta. Då ett möblerat rum väntar mig på internatet behöver inte flyttlasset bli särskilt stort, vilket är skönt. Jag blir alltid nervös inför sådanahär förändringar, har blivit nervös för mindre, men jag känner mig trygg inför det här och nervositeten har än så länge hållit sig på avstånd. Det känns bra att faktiskt göra något som jag
vill för att jag vill och inte av någon annan anledning. Författarlinjen på Sörängens folkhögskola i ett år, känns som att det kan komma att bli helt fantastiskt. Och trots att jag av hela mitt hjärta tackar för solen som äntligen tittar fram igen efter mycket regn och gråtunga moln i detta land, så längtar jag lite till hösten. Då får jag krypa ihop i en fotölj i allrummet på skolan, dricka te eller kaffe och prata med nyfunna vänner. Jag får använda mina otaligt många stickade tröjor igen och mina raggsockor i alla dess färger. Jag längtar till att få börja på folkhögskolan. Jag längtar och om bara några dagar bär det av och jag borde kanske vara mer nervös än vad jag är. Äh.
Lite Barnen-i-Bullerbyn-känsla över hela skolområdet. Mysigt!
/J.
Men framtiden är oviss och därmed hoppfull.
Jag vill vrida tillbaka tiden till då hon fortfarande fanns kvar, till innan han åkte och jag höll tyst om allt jag kanske borde sagt, till dagen då jag satt på farfars sängkant och inte vågade berätta för honom hur stor han var för mig, till dagen då jag var tvungen att välja. Jag vill åka tillbaka till tiden innan allt skulle bli så vuxet och seriöst och stundtals svårt.
När man va liten föll man jämt, men nu ska det va så jävla hemskt
/J.
Jag mår fint.
Jag har ännu inte förstått det helt, men ibland bubblar frihetskänslan till under huden. Jag tog studenten för två och en halv veckor sedan och sedan dess har även en fantastisk midsommarhelg ägt rum. Sverige bjuder på ett riktigt skitsommarväder, men det bekommer mig inte så mycket. Jag känner mig tillfreds, men jag börjar sakna alla fina människor från SP09A.
/J.
Nothing suits you like a suit.
Äntligen!
Wow. Jag lever. Och vad jag levt rövare på Siesta i fem dagar nu. Helt underbart trots regn, blåst, kyla och numera en för första gången stukad fot! I tisdags flög jag runt i Växjö iklädd en orange tröja på pubrundan och tidigare samma dag lämnade jag in min sista gymnasieuppgift någonsin. Känns helt fullkomligt fantastiskt! I onsdags tackade jag ja till folkhögskolan som drar igång i augusti och nu ligger jag här i min säng och återhämtar mig inför morgondagen då skolan enbart innebär att träffa fina människor, för nu är betygen äntligen satta! Jag är både stolt och förvånad över att jag faktiskt har klarat av årskurs tre så bra trots alla motgångar. Jag är nöjd. Hundraprocentigt nöjd med tillvaron just nu.
/J.
När Laleh lämnar mig stum.
"Vårens första dag
Och jag vill va' med,
Och jag vill va' så med,
Så att jag kan se
Att jag är en del av allt.
Vårens stora dag
Och jag vill va' med.
Låt mig leva längre
Nu när jag kan se.
Kom våren, kom skratten,
Kom tårarna om natten.
Låt mig vara, låt mig vara
Lite till, jag är,
Jag är inte beredd att gå än.
Låt mig finnas, låt mig finnas,
Lite mer, jag är,
Jag är inte beredd att dö än,
Inte än.
Nej, jag är,
Jag är inte beredd att gå än,
Inte än.
Nej, jag är,
Jag är inte beredd att gå.
På din stora dag
Ville jag va' med.
Jag bad: låt mig leva längre.
Men genom dina ögon
Såg jag barnen, jag såg skratten,
Jag var tårarna om natten.
Jag såg barnen, jag såg skratten,
Jag var tårarna om natten.
Låt mig vara, låt mig vara
Lite till, jag är,
Jag är inte beredd att gå än.
Låt mig finnas, låt mig finnas,
Lite mer, jag är,
Jag är inte beredd att dö än,
Inte än.
Nej, jag är,
Jag är inte beredd att gå än,
Inte än.
Nej, jag är,
Jag är inte beredd att gå.
Inte än.
På din stora dag
Då ville jag va' med,
Då ville jag va' med.
Där.
Låt mig vara, låt mig vara
Lite till, jag är,
Jag är inte beredd att gå än.
Låt mig finnas, låt mig finnas,
Lite mer, jag är,
Jag är inte beredd att dö än,
Inte än.
Nej, jag är,
Jag är inte beredd att gå.
På din stora dag
Ville jag va' med,
Ville jag va' med."
Ett djävulskt driv, en himmelsk iver.
Lyssnar på
Markus och uppdaterar Siestas hemsida var femte minut i hopp om att de tagit sitt förnuft till fånga och låter honom komma till festivalen. Hans musik har sakta vuxit sig fast. Texterna fastnade jag för direkt. Varje låt är ett poetiskt alster som omgärdar hjärtat. I takt med Hollywood Hills, Vår Sista Dans, Everybody Hurts och alla andra melodislingor knappar jag ner ord efter ord i min projektrapport och jag börjar se ljuset i slutet av tunneln vad det gäller projektarbetet. Resten av allt som måste göras ligger i en enda hög över hela skrivbordet. Det tar jag tag i senare. Snart.
/J.
Väck mig.
Jag har fastnat i andrummet som de aldrig gav mig, som jag bara så hänsynslöst tog. Det spelar ingen roll hur många steg jag tar framåt, det känns alltid som att jag har lika långt kvar. Allt påminner och även de finaste stunderna omvandlas till en ångvält över bröstkorgen. Och jag vill inte verka negativ, jag vill inte verka bitter. Men ibland tänker jag att: Är meningen med allt inte större än såhär?
/J.
Till dig.
Jag tycker du är dum som inte tycker om dig själv. Tycker du är dum om du behandlar dig själv illa i tro om att du inte förtjänar bättre. Tycker du är dum om du inte inser att du är en fin människa, du också.
/J.
Låter Lasse Lindh sätta ord.
"Vi träffades liksom på chans, på nåt sätt ramla vi in i varann och tänk att något jag alltid trott skulle vara så svårt, var så lätt. Vi träffades liksom på chans, två katter i skydd ifrån regnet nånstans och aldrig har kärlek drabbat mig så
Och jag vet, jag är hopplöst svår ibland
Men aldrig, aldrig att jag tänker låta något ont hända dig. Jag håller dig hårt tätt intill mig genom regn och blåst. Och alltid, alltid att jag kommer vaka över dig genom mörkret - Jag leder dig. Jag finns i varje steg du tar, så du behöver aldrig mer vara rädd
Ingen ser och ingen vet hur du lyser och hur du fångar upp min skugga när jag är svag och hur jag älskar att vakna upp bland dina blonda lockar
Men aldrig, aldrig att jag tänker låta något ont hända dig. Jag håller dig hårt tätt intill mig genom regn och blåst. Och alltid, alltid att jag kommer vaka över dig genom mörkret - Jag leder dig. Jag finns i varje steg du tar, så du behöver aldrig mer vara rädd"
/J.
Sommarlängtan tar över allt.
Finns det något som går att längta mer efter än sommaren? Jag undrar det alltså. Vill känna hur det doftar grillat från varje trädgård, vill promenera i linne och shorts klockan sju på kvällen, vill ha vind i håret då jag flyger nerför kyrkobacken på min cykel, vill ha ledigt, vill ha sol, vill ha sommar. Nu.
/J.
Det är först när man ger upp som det blir nåt nytt.
Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här.
/J.
