En måndag som började segt och slutade fint.

Inte varje dag man får ett telefonsamtal av Jacob där han säger "Jag är utanför ditt hus. Gedigen trädgård ni har" och ber en att komma ut, där man möts av just denne herre, samt Samuel med sitt nytagna körkort och hans lillasyster. Spontant finbesök med andra ord! Så vi satte oss på framsidan i gräset, drack öl och pratade om jobb, betyg, peace & love och annat som händer i vardagen. Tycker om att få besök av fina vänner helt plötsligt, i synnerhet när man gått hemma ensam nästan hela dagen utan något roligt att ta sig för.

 

 

/J.


Kanske skulle jag förstå om jag kände henne lite bättre.

Funderar på vad hon ser när hon ser på mig. Sig själv? Undrar hur hennes liv har varit, vad som har format henne. Undrar hur hennes barndom var, om hon var populär i skolan, om hon var mammas eller pappas flicka, om hon var nöjd med sig själv eller inte. Undrar, men står henne inte tillräckligt nära för att kunna fråga och få ett ärligt svar.




/J.


För hela mitt liv har varit en flykt.

Jag sitter och lyssnar på gamla låtar. Gammal musik som innehåller både bra och dåliga minnen. Jag har för många kaffekoppar på mitt skrivbord och borde städa mitt rum. Får ångest över att alla runt omkring mig tar körkort och jag börjar inse att jag inte kan vara liten och barnslig hela livet. Måste växa upp, vara vuxen och bli seriös med något. Skaffa ett jobb så att jag kan försörja mig. Kanske inte exakt precis nu, men om ett par år måste jag i alla fall ha några vuxenpoäng, och kanske ett lite fylligare CV. Kan inte fortsätta leva i någon fantasivärld där jag förälskar mig i novellkaraktärer och där jag finner förståelse för andras lidande, mest för att slippa mitt eget. Känner mig otacksam och gnällig. Och en viss person säger att så länge jag inte tar itu med det gamla så kommer det nya att skita sig också.


Men jag vill inte tro på sånt struntprat.
Vill inte tro på det fast att det är sant.



/J.

Även om vissa tycker det är löjligt så blev jag glad.

En sak som hör hemma i en film eller bok hände mig häromdagen.

Efter studentfirande och planerande inför kommande studentfirande var jag fullkomligt utmattad då jag satte mig på fem-över-fyra-bussen den åttonde juni. Så fort motorn startades och bussen började rulla slöt jag ögonen med Lars Winnerbäck i öronen för att ta igen lite förlorad sömn. Jag somnade fort och vaknade upp igen av att någon petade mig lätt på armen. Jag vred yrvaket blicken uppåt och såg en helt okänd kille som såg ut att vara i min egen ålder. Han räckte fram en liten lapp (ett ihopviket kvitto för att vara mer exakt) till mig och sa: "Öppna den sen" sedan gick han ut och bussen rullade vidare. Lätt överrumplad av denna plötsliga händelse öppnade jag försiktigt den lilla ihopvikna lappen och läste:


Och det gjorde hela min kväll


.


RSS 2.0