Om mig nu.

Det är alltid så förbannat kallt i mitt rum, och också nästan alltid mörkt för jag orkar aldrig dra upp rullgardinen. Kanske är det därför jag blir varm så lätt och kanske är det därför mina ögon har blivit så ljuskänsliga numera. Jag har tappat förmågan att bli långvarigt berörd av saker som händer i mitt liv, men kan gråta i timmar till en scen i en film. Jag tänker väldigt mycket, men är dålig på att komma fram till någon slutsats, i alla fall på egen hand. Jag har oftast svårt att somna när jag är ensam, hur trött jag än är. Jag älskar min lillasyster över allt annat, men är dålig på att visa det. Jag har fler fördomar än jag vad jag tror. Jag tänker alltid att jag ska tycka det är gott med kyckling, men tycker det nästan aldrig. Jag är oerhört feg och jag hatar att misslyckas. Jag är hemskt obekväm i att berätta fördelar med mig själv.

Men jag är en människa som för det mesta får folk att skratta och skrattar ofta själv. Jag är bra på att skriva och jag älskar att fotografera. Jag är pålitlig och skulle aldrig avsiktligt svika eller såra någon. Jag respekterar andras åsikter, men håller nödvändigtvis inte med. Jag vill och försöker alltid hålla det jag lovar, åtminstone när jag lovar någon annan än mig själv något och jag är noga med att passa tider. Ofta ler jag mot de jag möter, för jag tror på att leenden smittar av sig. Jag kan vara seriös när det väl gäller och jag tycker om att känna mig behövd.


Lillasyster & jag, 2010


/J.


Jag tycker om att göra henne glad.

Jag tycker om att hon sjunger i duschen. Jag tycker om att vi är som gladast och skrattigast samtidigt och att vi blir trötta samtidigt. Jag tycker om att hon sms:ar "Frukost om 10?" på morgonen, när jag ligger i rummet bara några meter ifrån hennes. Jag tycker om att vi blir helseriösa och pratar samhällspolitik över morgonkaffet. Jag tycker om att hon spolar tillbaka till de scener som fick oss att skratta när vi tittar på film. Jag tycker om att vi har samma godis- och musiksmak. Jag tycker om henne. Hon är min bästa vän.

 

 

/J.


En längtan, samma bävan.

Jag vet hur hösten/vintern kommer att bli. Först kommer jag tycka om att få gå klädd i halsduk och en mysig, varm jacka. Jag kommer att tycka om att krypa ihop i soffan, svepa in mig i en filt med en kopp te och titta på tv. Jag kommer att tycka om att det blir små moln när jag andas. Jag kommer att tycka om när julkänslan sprider sig i mig. Jag kommer att tycka om att köpa med en chai latte att dricka påväg till bussen. Jag kommer att tycka om höstvädret både vad det gäller regn, sol och färger. Jag kommer att tycka om när den första snön faller. Men så vet jag att jag kommer att förbanna den där kylan som biter i varenda litet stycke synlig hud. Jag kommer att förbanna det där regnet som ska falla just när jag gått ut och glömt ta med mitt paraply. Jag kommer att förbanna alla hala vägar som försenar bussen på morgonen. Jag kommer att förbanna mörkret som ligger kompakt när jag åker till skolan och som ligger lika påtagligt när jag åker hem från skolan. Jag kommer att förbanna alla lärare som lägger alla prov under en och samma period. Jag kommer förbanna mig själv för att jag försöker mer än vad jag orkar. Jag vet hur hösten/vintern kommer att bli. Men ändå hoppas jag på att det här året ska vara annorlunda, i alla fall på de sämre punkterna.




/J.


Rejv.

Medan de flesta studentfestar sitter jag bredvid pappa i soffan och lyssnar på när han nynnar: "I'm a superstar... kostym nanana... I'm fabulous.." Så jag skulle vilja påstå att jag har en minst lika galen kväll!


/J.

Denna text får mig alltid att tänka.





/J.

RSS 2.0