Nässjö har täckts av snö. Gräsmattorna syns inte längre och träden ser tunga ut. Kylan är så sträng att det gör ont i ådrorna. Ändå är det bara början. Graderna kommer sjunka ännu mer tills man knappt känner att det är kallt längre, bara att det gör ont i hela kroppen så fort man går ut. Jag skymtar adventsljusstakar i varje hus och undrar hur den här julen kommer bli. Det är så mycket som är annorlunda nu. Han finns inte kvar på samma sätt. Hon finns inte kvar alls. Det känns lite sorgligt alltihop, men det är nog såhär det måste vara.

 

Jag har flytt till Östkusten över helgen. Vintern har inte ockuperat landskapet till lika stor del här. Snön ligger bara som utstrött socker över taken och marken. Inte lika många adventsljusstakar i fönstren här heller. Det kanske är så att man väntar på snön innan man sätter upp dem. Det spelar inte så stor roll hur det ser ut. Jag tycks leta efter mig själv i alla andra städer än den jag är bosatt i. Så har det alltid varit. Så har jag alltid varit.

 

 

/J. 

Ibland bara måste man få vara så himla arg.

Fast den här flickan gör mig mest bara full i skratt:

Inget skymde min sikt i lördags, ingenting. Jag stod längst fram och tryckte mot staketet när Markus kom in på scen och från den stunden var allt magiskt. Tiden räckte inte till för allt jag ville uppleva, men jag fick en glimt av fullkomlig lycka och jag kommer klamra mig fast vid minnet så vedervärdigt desperat i alla mörka stunder.

 

Hela helgen var fin. Vi dansade längs med Göteborgs gator, drack öl och skrattade och kramades. Jag måste fylla vinterhalvåret med fler sådanahär saker. Måste måste måste. Ett djävulskt driv, en himmelsk iver.

 

 

 

/J.

Alla ska i jorden

Din tid den kom och sen så for den

Du trodde livet var en loop

Men nu skymtar du en grop

Alla ska i jorden

 

Förr sa de det fanns en himmel

Högt här över stadens bråk och vimmel

Där fanns ingen skam och skuld

Där var gatorna av guld

Förr sa de det fanns en himmel

 

Omodernt att känna skuld

Omodernt att leta guld

Nån annanstans än ner i jorden

Som om alla tankarna och orden

Som jag sa när jag var full

Inte betydde mer än lite jord

Som fastnade på dina skor

 

Man gräver vidare i mull

Fast man har allt, har fickan full

Så får man ändå aldrig nog

 

De säljer livet här på krita

Bara du lånar, kan de lita

På att du sliter ihop till ränta

Ah, de kan sitta där och vänta

Tills dina knotor tvättats vita

 

Allt jag äger är ett lån

Allt jag har ska tagas från

Men ingen ränta, ingen skuld

När jag ligger där i mull

Tillbaks till det som jag kom från

 

Allt och alla ska i jorden

Offren och de skyldiga till morden

Alla de som smörjde kråset
De andra hängde där på låset

Och var objudna till borden

 

Alla ska i jorden

Hur mycket grejer du än tjackar

Vad du än gör, hur du än snackar

Alla ska i jorden

 

Alla ska i jorden

Borgens män och gäldenärer

Pundare och miljonärer

Alla ska i jorden

 

Alla ska i jorden

Alla ska i jorden

Alla ska i jorden

 

Alla ska i jorden

Alla ska i jorden

Alla ska i jorden

 

 

/J.

Tankarna sprider ut sig i hela kroppen och blir till känslor som hamnar på fel plats. Vart jag än vänder mig finns det en ny dörr och jag är så duktig på att gå vilse.

Var är jag? Vart ska jag? Hur kommer jag dit? 

 

 

/J.