Och så ligger den där igen, som ett leende i hjärtat: motivationen. Om så bara för några timmar, men just nu finns den där! Jag har börjat på engelskan och börjar faktiskt förstå vad jag skriver om (pluspoäng till mig!) och börjar även finna det en aning intressant. Fick dessutom redovisningen framflyttad till fredag, underbart! Jag har nått tyngdpunkten av religionsarbetet, det man ska lägga ner mest arbete på! Men istället för att känna att jag har de jobbigaste delarna kvar, känner jag att det faktiskt ska bli intressant att ta ställning till huruvida Hare Krishna är en destruktiv sekt eller ej. Psykologiprovet är avklarat dessutom, verkligen skönt. Hamnade på gränsen mellan VG och MVG, avskyr att hamna där egentligen, men lovade mig själv att vara nöjd med åtminstone VG och ler därför därefter. Sedan alla dessa saker som känns mindre relevanta men som måste göras innan denna veckas slut:

• Förstå matten och plugga ikapp de andra
• Skriva de tyska meningarna + lära mig verbformerna
• Redigera klart fotona som skulle vara inlämnade för jag vet inte hur längesen
• Göra italienskaläxan

Hur som haver sprudlar någon slags positiv ... jag ska inte säga energi för jag är trött som ett as ... men någon slags positiv inställning har jag just för stunden i alla fall! (Kanske vore lika bra att göra ALLT nu medan smilgroparna syns, för imorgon lär jag vara förbannad över att jag inte hinner med allting..) Nåväl
Att det dessutom vankas 18årskalas på fredag och klassfest nästa fredag får mitt hjärta att sjunga, så förträffligt!

Vänta, sa jag sjunger? Jag menar såklart att mitt hjärta joddlar!



/J.