Det där oviktiga, livsviktiga.
En kvinna ur servicepersonalen på skolan sa idag:
"Jolina"
"Ja?"
"Vad härligt det var att höra dig skratta förut. Skönt att du är tillbaka."
"Åh, tack. Vad fint."
"Jag menar det. Det värmde i hjärtat."
"Ja?"
"Vad härligt det var att höra dig skratta förut. Skönt att du är tillbaka."
"Åh, tack. Vad fint."
"Jag menar det. Det värmde i hjärtat."
Tack. Du värmde mitt hjärta.
/J.
Kommentarer
Trackback
