Om att resa.
Jag tycker om precis när flygplanet lyfter från marken, då det suger till i magen och man färdas uppåt uppåt uppåt! Jag tycker om hur solen alltid lyser så bekymmerslöst ovanför molnen. Tycker om att ta av mig skorna, krypa ihop i flygplansstolen och se frost samlas i kanterna av det lilla fönstret. Jag tar alltid fönsterplatsen, för jag vill kunna se ner på landskapen som ser ut som miniatyrer från tio tusen meters höjd. Jag tycker till och med om luftgroparna, turbulensen, som uppstår lite då och då, för det kittlar så äventyrligt i magen då jag tänker på att ett fall på tio tusen meter skulle ingen människa överleva.
Jag tycker om att stiga av planet, sätta fötterna på en ny plats eller återinträda i mitt hemland efter en upplevelse i ett annat land, ett annat klimat, en annan kultur, en annan livssyn.
Jag tycker om att resa, att vara påväg någonstans. Det är först då som jag verkligen känner att livet aldrig står still.
/J.
Galet.
Dör lite av längtan.
Jag har aldrig varit så bra med penseln i hand, men jag antar att det finns något vackert i allt.
Beatles spelades på radion hela förmiddagen och jag rotade fram mina gamla vattenfärger längst in i min garderob och bestämde mig för att måla. Solen har inte kikat fram på hela dagen, men det gör ingenting för jag har sol i sinnet och jag längtar till Emmabodafestivalen och Turkietresan som ligger inom en påtagligt snar framtid.
/J.
Borde börja om från noll, men har levt 18 år.
Den enda tid vi fick var till att plundra himlen och vi bestal den på dess allra finaste ting.
Om att tillhöra någon.
Om jag slutar vara hans någon dag, då tror jag att jag tappar bort även mig själv. Så nära är vi - fan vad vackert och otäckt.
/J.
Svenskt vintervit på bild, när jag blundar är allt svart.
"Jag ska dansa fastän hjärtat brister"
När det som brukar vara i färg blir svartvitt.
En måndag som började segt och slutade fint.
Inte varje dag man får ett telefonsamtal av Jacob där han säger "Jag är utanför ditt hus. Gedigen trädgård ni har" och ber en att komma ut, där man möts av just denne herre, samt Samuel med sitt nytagna körkort och hans lillasyster. Spontant finbesök med andra ord! Så vi satte oss på framsidan i gräset, drack öl och pratade om jobb, betyg, peace & love och annat som händer i vardagen. Tycker om att få besök av fina vänner helt plötsligt, i synnerhet när man gått hemma ensam nästan hela dagen utan något roligt att ta sig för.
/J.
Kanske skulle jag förstå om jag kände henne lite bättre.
Funderar på vad hon ser när hon ser på mig. Sig själv? Undrar hur hennes liv har varit, vad som har format henne. Undrar hur hennes barndom var, om hon var populär i skolan, om hon var mammas eller pappas flicka, om hon var nöjd med sig själv eller inte. Undrar, men står henne inte tillräckligt nära för att kunna fråga och få ett ärligt svar.
/J.
För hela mitt liv har varit en flykt.
Även om vissa tycker det är löjligt så blev jag glad.
En sak som hör hemma i en film eller bok hände mig häromdagen.
Efter studentfirande och planerande inför kommande studentfirande var jag fullkomligt utmattad då jag satte mig på fem-över-fyra-bussen den åttonde juni. Så fort motorn startades och bussen började rulla slöt jag ögonen med Lars Winnerbäck i öronen för att ta igen lite förlorad sömn. Jag somnade fort och vaknade upp igen av att någon petade mig lätt på armen. Jag vred yrvaket blicken uppåt och såg en helt okänd kille som såg ut att vara i min egen ålder. Han räckte fram en liten lapp (ett ihopviket kvitto för att vara mer exakt) till mig och sa: "Öppna den sen" sedan gick han ut och bussen rullade vidare. Lätt överrumplad av denna plötsliga händelse öppnade jag försiktigt den lilla ihopvikna lappen och läste:
Och det gjorde hela min kväll
.
Och så tänker jag tillbaka på den kvällen.
Vissa drömmar tappar charmen om de går i uppfyllelse.
Jag drömmer så konstigt. Drömmer om lastbilar som krockar in i hus och totalförstör dem, men alla tittar lugnt på och ingen låtsas om något. Om bussar som är så höga att min höjdskräck gör sig påmind. Om att träffa min moster i ett väntrum på psyk. Om schizofrena pojkvänner och om perversa cirkusgubbar. Drömmar är konstiga ting, men ack så fascinerande. När jag var liten trodde jag ibland att mitt liv egentligen bara var en dröm som jag en dag skulle vakna upp ur, att jag då skulle vara en helt annan person, kanske en prinsessa. En person som i alla fall inte hette Jolina och gick i trean på Vislandaskolan och totalvägrade att vara hemma själv, om så bara i fem minuter.
De nattliga drömmarna bryter sig gärna loss från realitetens gränser, medan dagdrömmarna ofta håller sig inom ramarna för vad som är rimligt. Jag tycker om att dagdrömma mig bort ibland, där kan man forma sin egen värld, utan höjdskräck och krockar.
Just nu vardagsdrömmer jag om:
1. Att få åka till London med mina två fina vänner
2. Att klara av slutspurten i skolan
3. Att få göra om mitt rum eller skaffa egen lägenhet
/J.
Vi välkomnar våren väldigt väl.
Tisdagseftermiddagen, efter att Ann tagit bussen hem, spenderade jag ute på altanen med kaffe och brevskrivning. Solen värmde och svaga brisar svalkade, det känns som sommar och jag dör lite av längtan. Jag har fyllts av inspiration och vill göra om mitt rum, göra det mer varmt och vårigt.
Spring inte iväg!
Siesta, Peace & Love, Emmaboda, Where the action is, Way out west, Toto, Eldkvarn, Lars W. och många fler. Jisses! Det finns inget slut på alla konserter och festivaler jag skulle vilja gå på det här året! Vissa mer än andra, såklart, men ändå.. Hej, jag skulle vilja vinna lite pengar på en trisslott nu, större summor, tack! Min plånbok flyr för sitt liv och mitt ekonomiska samvete jagar mitt begär. Varför ska allt kosta pengar?
Fast okej, allt kostar inte pengar. Idag har jag haft en helt underbar dag som varit fullkomligt gratis! Kom hem vid tolvtiden efter en minihelg hos Antons syster och gav mig då ut och sprang en liten runda (wow, väldigt imponerande för att vara MIG!) och sedan tillbringade jag min eftermiddag hos Evelina, med kaffe och allt fika det innebar, en massa prat, en del skratt och lite pianoklinkande. Ett helt påsklov ligger nu framför mig och jag vill fylla varje dag med något meningsfullt!
/J.
Medan allt annat är svartvitt.
Broqvistfika med en god gammal vän. Oförmåga att sova på bussen hem. Totalignorans av italienskaläxa, samt matematikläxa. Mitt psyke har redan tagit lov, min kropp går bara och väntar att få sova till klockan tio på förmiddagarna. Solen lyser ena sekunden, för att det i nästa stund ska hänga regn i luften och imorgon väntar eftermiddagsäventyr med dunderbara Bella! Livet står på paus på något vis, men rullar på ändå med förkylning, hosta och huvudvärksfunderingar. Lovet är dock i sikte och inga prov väntar innan dess. Underbart!
/J.
Att sitta fast lite.
Att besudlas av tankar som ändå aldrig ska tänkas högt.
Att otåligt räkna sekunder, ett två tre sextio, börja om.
Att somna mot rutan i bussen på vägen hem från stan.
Att låta téet kallna i koppen men dricka upp det ändå.
Att tänka att det kanske är så det ska vara resten av livet.
K ä d s
a r e å
n t
s
k
e
Eller så känns det bara så.
/J.
