Tisdag kväll. Klockan närmar sig elva och jag har inte öppnat italienskaboken. Har haft ett intressant samtal med en nyfunnen vän istället, känner att jag vinner mer på det än på att kunna de italienska dativ- och ackusativobjekten. Dagarna går och påsklovet närmar sig, jag längtar som man ska längta, inte så mycket att jag inte står ut, men ändå tillräckligt mycket för att det ska bli en drivkraft att ta sig igenom den ena trista skoldagen efter den andra.

Jag blir rastlös så lätt. Min rastlöshet leder till att jag blir väldigt lättirriterad och det leder i sin tur till att jag spänner mig hela tiden och får huvudvärk så att jag inte orkar göra något. Onda cirkel, jag ska klippa sönder dig och räta ut dig (någon gång)! För övrigt har den här kvällen bestått av att fingertrumma i takt till Navid Modiri & Gudarna samtidigt som jag läst igenom gammal poesi (eller kalla-det-vad-du-vill) jag skrivit någon gång





September var bara en mellankrigstid, så som du sa
Du läste mig som en öppen bok, mellan raderna
Och trots att jag ständigt hävdade att jag mådde bra
Visste du att bakom tomma ögon rämnar fasaderna



/J.

Ett matteprovsresultat som ändå gick över förväntan. Ett avsnitt av House på en iphoneskärm på 3,5 tum med en fin vän. Missat bussbyte -> en timmes väntan i världens mest händelselösa s.k. tätort och hårda motvindar, men med solen i ansiktet i alla fall. Alla jublar över våren, så även jag, men på söndag ska det falla snö över Sverige igen. Tar vintern aldrig slut? Klart att den gör, någon gång. Jag drömmer redan om sommaren, gör upp planer och skriver listor.

Denna torsdagskväll ägnas åt English literature history. Litteraturhistoria intresserar mig inte, i alla fall inte då det innebär att banka in det i huvudet inför ett prov. Engelska intresserar mig inte heller särskilt mycket, inte längre i alla fall. I högstadiet var engelska det roligaste ämnet, nu känns de lektionerna som slöseri av tid. Tid som man kunde använda till något bättre, något roligare. Provet imorgon får i alla fall var någon slags markering för pluggstopp. Jag har hållit igång flera veckor i streck nu; inte en dag har gått utan att jag har pluggat, borde ha pluggat eller känt oro över att jag pluggat för lite. Den här helgen blir den första på länge där jag faktiskt tar helt och hållet ledigt från skolan. Åh ljuva helg v. 12, du är välkomnad!




Jag ska sova tills det går över




/J.

Fullmånen igårkväll, m-mm!

Det är så svårt att veta om sanningen är det som trillar utanför hans läppar; om han verkligen menar det han säger, eller om det bara är inövade ord som han slänger ur sig till alla. Egentligen borde det inte spela någon roll. Egentligen. Kanske inbillar jag mig bara allting. Kanske.

 

 

 

/J.

Glassbilsäventyr med mamma
Jag kommer ihåg när mamma hämtade mig hos min dåvarande dagmamma och vi hörde glassbilen på håll. Vi jagade den i hela samhället, lyssnade för att försöka lokalisera den och sedan körde vi åt det håll vi tycktes höra den där välkända melodin. Till slut hittade vi den och jag fick välja vilken glass jag ville.

Älskade lilla farfar
Jag kommer ihåg när lillasyster var väldigt liten och fick solsting, pappa var panikslagen och ringde hit farmor och farfar för att passa mig då han körde in till akuten. Farmor åkte med pappa och farfar var den som stannade kvar med mig. Då vi satt utanför huset, på trappen i solen, sa jag till farfar: "Varför kunde inte farmor ha stannat istället? Du både hör illa, ser illa och luktar illa!" Han skrattade åt mig så att nästan tårarna rann och jag skrattade också.

Överraskningsfrukost
Jag kommer ihåg när jag var liten och steg upp tidigt på morgonen, innan mamma och pappa hade vaknat, för att göra frukost åt dem. Jag kunde fixa fram allt förutom kaffet för jag visste inte hur kaffebryggaren fungerade, då sprang jag in i deras sovrum och väckte pappa för att jag ville att han skulle hjälpa mig. "Överraskning!" skrek jag när han kom ut i köket och mamma kom också upp efter ett tag. De spelade totalöveraskade trots att de knappast kunnat undgå att någon varit i köket, då jag smällt igen skåpsluckor och slamrat med tallrikar i en halvtimme.

Kurragömma med lillasyster
Jag kommer ihåg när lillasyster och jag lekte kurragömma och det var hennes tur att gömma sig. Jag räknade till tio och sedan började jag att leta. Jag letade och letade; bakom soffan, under sängen, i garderoben och helt plötsligt hörde jag mamma förvånat skrika till utifrån tvättstugan. Jag sprang dit och såg min lillasyster krångla sig ut ur torktumlaren, som hon hade krupit in i för att gömma sig och där mamma hittat henne då hon skulle slänga in tvätt.



/J.

Idag skiner ingen sol, snöblandat regn faller från grå himmel och allt ser egentligen oerhört grått ut. Men jag känner mig glad, lättad, då jag för en timma sedan skickade in mitt religionsarbete! Visserligen elva timmar för sent, men jag tror inte att det gör något, för jag själv anser i alla fall att det blev ganska bra och jag håller tummarna för att min religionslärare tycker likadant. Den här helgen är nu helt fri från plugg! Jag har inte ens tagit hem några böcker. Jag orkar inte och jag känner att jag har rätt att ta en paus, så det är precis vad jag gör! Pluras stämma fyller mina högtalare och jag ler, han är fin!

Igår var det 18årsfest som gällde, vilket var mycket trevligt. Träffade många personer vars existens jag tidigare varit omedveten om, samt fina människor från min högstadieklass. Kvällen var fylld av dans och skratt och en massa konversationer, vissa mer laddade än andra. Ringde en fin vän vid tolvslaget, hon är mysig, men jag ringde för att gratta en annan vän som fyller arton idag, det finns nog inget finare än vänner.



Jag tycker så mycket om er!


/J.

Om jag var som du, skulle du vara som jag då?




Eller skulle du vara precis tvärtom?


/J.

Min hud luktar klor efter dagens idrottslektion där simning stod på schemat. En hel vecka har jag varit glad över just denna händelse och idag när jag väl låg och plaskade i det ganska så kalla vattnet kändes det inte alls lika härligt och skönt som förra gången, fast att vi gjorde nästan samma saker. Jag fick livrädda en vän som var helt okapabel till att försöka flyta liiite på egen hand, så jag var mer under ytan än över med mitt egna ansikte, haha!


Fina Bella torkade sitt hår från alla möjliga håll efteråt. Du är så härlig, vet inte vart jag ska ta vägen! Att jag kunde hitta någon som på så många vis är så lik mig, vi går bra ihop du och jag och jag är så glad över dig och jag tycker så mycket om dig!


Kvällen har spenderats mestadels åt att skriva engelskan och jag har mycket lite kvar att skriva, så det känns oerhört skönt! Dessutom har jag för en gångs skull faktiskt gjort naturkunskapsläxan, pluspoäng till mig. Dock har tyskaboken ej öppnats och inte heller matteboken, humf! Istället för matte- och tyskaplugg ägnade jag min tid åt att äta daimglass med Pappa och Lillasyster, inte fy skam det inte.


Mamma spenderade sin dag i Ullared och kom hem med små fina presenter till mig, sådanadär små saker som får en att le och få någon slags ork och drivkraft. Jag fick burken på bilden och även en bricka och servetter med cupcakes på, mysigt!



Förresten saknar jag Anton så jag tror att jag spricker. Hatar skolan som ständigt sätter käppar i hjulet.


/J.

Och så ligger den där igen, som ett leende i hjärtat: motivationen. Om så bara för några timmar, men just nu finns den där! Jag har börjat på engelskan och börjar faktiskt förstå vad jag skriver om (pluspoäng till mig!) och börjar även finna det en aning intressant. Fick dessutom redovisningen framflyttad till fredag, underbart! Jag har nått tyngdpunkten av religionsarbetet, det man ska lägga ner mest arbete på! Men istället för att känna att jag har de jobbigaste delarna kvar, känner jag att det faktiskt ska bli intressant att ta ställning till huruvida Hare Krishna är en destruktiv sekt eller ej. Psykologiprovet är avklarat dessutom, verkligen skönt. Hamnade på gränsen mellan VG och MVG, avskyr att hamna där egentligen, men lovade mig själv att vara nöjd med åtminstone VG och ler därför därefter. Sedan alla dessa saker som känns mindre relevanta men som måste göras innan denna veckas slut:

• Förstå matten och plugga ikapp de andra
• Skriva de tyska meningarna + lära mig verbformerna
• Redigera klart fotona som skulle vara inlämnade för jag vet inte hur längesen
• Göra italienskaläxan

Hur som haver sprudlar någon slags positiv ... jag ska inte säga energi för jag är trött som ett as ... men någon slags positiv inställning har jag just för stunden i alla fall! (Kanske vore lika bra att göra ALLT nu medan smilgroparna syns, för imorgon lär jag vara förbannad över att jag inte hinner med allting..) Nåväl
Att det dessutom vankas 18årskalas på fredag och klassfest nästa fredag får mitt hjärta att sjunga, så förträffligt!

Vänta, sa jag sjunger? Jag menar såklart att mitt hjärta joddlar!



/J.

 

Och så är man där igen. I det där ständiga fallet, där man försöker greppa allt man har att göra, men tyngs ständigt ner mot botten av gravitationen, innan man ens hunnit öppna boken.
Åh, vad jag har halkat efter.

 

Det tar aldrig någonsin slut. Men jag är slut. Hur går det ihop?

 

 

 

/J.

(Ett rätt så långt inlägg..)


Vilken resa! Omtumlande, minst sagt. Helt otroligt vad många intryck, upplevelser och saker som har gått upp för mig. Nya perspektiv har jag definitivt fått! Har för första gången i mitt liv besökt ett land som, till åtminstone viss del, räknas som ett U-land. Jag har sett så tydliga kontraster, så oerhörda skillnader. Korruption och fattigdom. En demokrati där man kan köpa 2000 röster inför ett val för rätt summa pengar. Ett land där presidenten kallas "bobo" av många av filippinarna, vilket skulle kunna översättas med "korkad idiot". Ett land där inget socialt skyddsnät finns att fånga upp de med sämre förutsättningar. Ett land där pengar är den totala makten. "Here.. it's like.. Money is power, and no law can ever change that" sa min kusin och hon har förmodligen rätt, tråkigt nog.

Men här kommer en redogörelse för vad jag och min moster faktiskt gjorde under de 11 dagarna vi spenderade på Filippinerna (som för övrigt är skrivet för att jag faktiskt inte ska glömma bort något, så förlåt för oooerhört långa och kanske lite för detaljrika förklaringar):

Dag 1 (19 februari) - Första dagen i Manila
Idag åkte jag, min moster, min morbror och min kusin först ut till "Palms", en country club som min morbror är med i. Där åt vi frukost innan min kusin tog ut mig och min moster på en rundtur i huvudstaden! Först tittade vi in i kyrkan där hennes föräldrar (min morbror + hans fru) gifte sig. Just då så pågick det en slags konfirmation, så vi stannade och tittade lite på den innan vi gav oss vidare. Sedan åkte vi och besökte min kusins universitet, där hon studerar arkitektur. De går i skolan måndag-söndag, men just idag hade de en "special holiday" för att deras skola firade 500 år. Vi träffade även några av min kusins vänner, vilket var trevligt. Därefter besökte vi Intramuros, som är den äldsta delen av Manila. Vi åkte en så kallad kalesa (som är något typiskt för Filippinerna), vilket innebar att en mager, stackars häst drog en liten vagn där vi satt. Det var en intressant liten rundtur med den där kalesan dock, vi åkte förbi en skola, där det stod en massa killar och när de fick syn på mig började de hojta och skrika "You wanna marry me?!", "I love you", "Beautiful white skin!" och även om det kan låta smickrande, så kändes det mer hemskt. Att människor med vit hy har så högt anseende, det är bara sjukt. Nåväl, efter det så gick vi och tittade i "San Agustin church" och även en till kyrka som jag inte minns namnet på. Vi köpte lite fika och satte oss i Luneta Park och fikade. Därefter tog vi oss en kort sväng till ett köpcenter som heter Mall of Asia, det var HELT ENORMT! Både jag och min moster var dock väldigt trötta, så sedan begav vi oss tillbaka till huset, pratade lite med frun i huset (höhö) och gick och la oss.

Dag 2 (20 februari) - Massage och Festival mall
Idag åkte vi först till "Palms" (country club-en) igen, där låg vi först på en varsin solstol och läste, badade i poolen och bara tog det lugnt. Min kusin Mila var med oss, det var mysigt att prata med henne lite. Vi fick dessutom massage i en timme, hade mer ont i kroppen efteråt än innan, de böjde leder och gud-vet-vad åt vinklar jag inte visste fanns! På kvällen sprang vi runt på ett köpcenter vid namn Festival mall tillsammans med Marie (min morbrors fru). Vi handlade ingenting direkt, men det var en upplevelse att bara vara där! Det var i princip ett helt tivoli där inne, med karuseller, musik, barnkalas, mängder av olika affärer och restauranger och säkert en massa mer som jag inte hann se. Återigen var vi ganska trötta och skulle upp tidigt dagen efter, så när vi kom hem drack vi en kopp kaffe tillsammans med Marie, pratade återigen lite, sittandes ute i deras trädgård innan vi gick och la oss.

Dag 3 (21 februari) - Resa till en ö
Steg upp ganska tidigt, för att först åka och äta frukost på min morbrors golfklubb (som låg på ett helt otroligt vackert ställe!) sedan åkte vi ner till Batangas där vi parkerade bilen och tog båten över till Sabang, Mindoro. Där åt vi lunch och åkte sedan med en jeepney till Puerto Galera där min morbror tog båten hem igen. Därefter tog jag och min moster oss tillbaka till Sabang, gick lite längs med "stranden" (som inte var särskilt mycket till strand, då det var byggt ända ner till vattnet).

Dag 4 (22 februari) - Sovmorgon, White beach och Talipanan beach
Vaknade inte förrän vid klockan elva, haha! Vi tog oss upp, gjorde oss i ordning och åt lunch. Sedan hyrde vi en båt för eftermiddagen, tre jättemysiga killar som körde båten visade oss bland annat en liten ö som de bodde på, i små hyddor och skjulliknande. Sedan åkte vi vidare till White Beach där vi stannade i en någon timma, badade och låg och läste i solen lite. Efter det åkte vi vidare till Talipanan Beach och gick runt och kollade lite. Vi träffade även på en italienare som hade lämnat allt "där hemma", åkt till Filippinerna och startat upp en liten resort på den här ön. Efter det åkte vi hem igen, la oss och läste lite på rummet.

Dag 5 (23 februari) - Vattenfall och snorkling
Mulet och lite regn på morgonen, vi bestämde oss snabbt för att hyra oss en jeepney + chaufför och åka till Tamaraw falls! Jättefint vattenfall och perfekt att åka och kolla på då solen inte stod på så man höll på att svimma. När vi kom tillbaka vid tvåtiden på eftermiddagen hade det dock klarnat upp och vi gav oss ut med en båt för att snorkla! Jag hade aldrig tidigare snorklat i hela mitt liv! Varav vi får med oss en dykarinstruktör (hahaha!) och väl innan vi ska hoppa i vattnet tar han fram två flytvästar! (HAHA!) Så där ligger vi och plaskar i ytan med cyklop, snorkel och simfötter, snacka om nybörjare! Haha! När vi kom hem på kvällen tog vi oss en promenad till en strand som heter Coco Beach, det tog cirka 50 minuter att gå dit och man såg mycket på vägen. Vi bestämde oss för att åka dit nästa dag och bara ligga på en varsin solstol.

Dag 6 (24 februari) - Sista dagen på ön
Sista dagen på Mindoro och vi hyr en båt för att ta oss till Coco Beach igen, där ligger vi i solen i ungefär två timmar, med några bad i havet emellanåt. Vi tar oss tillbaka till Sabang, äter lunch och sedan tar vi båten tillbaka till Batangas där vi sedan tar en taxi tillbaka till Manila, hem till mina kusiner.

Dag 7 (25 februari) - Kanotpaddling 
Larry (familjens chaufför och även Maries bror) tog med oss till Pagsanjan falls för att paddla kanot. Dock fick vi inte paddla själva, utan två stackars män paddlade och slet kanoten uppströms (men på tillbakavägen nedströms) men det var oerhört vackert! Dessutom åkte jag och min moster igenom något himla vattenfall, i tro om att det på andra sidan skulle finnas något vackert att se, men inte då! Man åkte in i en grotta och sedan vände man om direkt igen, och tro mig! Att åka igenom det där vattenfallet var ingen trevlig upplevelse alls! Det gjorde bara ont, haha. Efter vår lilla kanottrip åkte vi till Tagaytay, stället som Filippinarna åker till på sin semester för att det är lite svalare där. Känns så knäppt att man åker vi iväg för att få det kallt, vi åker ju alltid iväg för att vi vill ha värme.

Dag 8 (26 februari) - Slappdag blev shoppingdag
Skulle stanna hemma i huset för att ta det lugnt, men slutade med att vi gick i shopping malls hela dagen. Köpte tre par Converseskor (ja, äkta..) för sammanlagt 930 svenska kronor! Underbart! Köpte även en tunika och en klänning.

Dag 9 (27 februari) - En smärre chock
Vi åkte med Marie till Makati, gick på en marknad och tittade på vart hon och min morbror hade bott tidigare. Sedan åkte vi hem där Marie hade bott som barn, hos hennes nu bortgångna mamma, och både jag och min moster visste att det skulle vara fattigt, men inte så "illa" som det faktiskt var! Det var i princip ett litet skjul, eller inte riktigt ett skjul, men inte långt ifrån... Det var både gripande och intressant att få höra historien om hur hon växte upp, men den historien tar jag inte här.

Dag 10 (28 februari) - Bestigning av en vulkan
Idag skedde det, enligt mig, pampigaste på hela resan! Vi tog oss med en slags taxi norrut klockan fem på morgonen, för att bestiga Mt. Pinatubo! En vulkan som fortfarande är aktiv! När vi kommer fram så är vi vid ett slags spa, där får vi instruktioner om att vi kommer åka en fyrhjulsdriven jeep en bit upp för vulkanen och sedan gå resten. Glatt fyller vi i en blankett med våra namn, adress och telefonnummer vid nödfall. Sedan går vi ut till bilen som ska ta oss upp för två tredjedelar av vulkanen, och vad står där om inte världens äldsta jeep! Med lite tveksamma steg klättrar vi upp i baksätet av jeepen och sedan bär det av. Vi i princip studsar fram över en flodbädd, det dammar så mycket att man inte ser vägen och våra hår såg ut att vara Svinto stålull, haha. Efter en och en halv timmes skumpande i den där bilen, parkerar den äntligen och vi börjar gå uppför med vår guide. Det tar cirka en timma till innan vi når slutmålet. Andfådd och svettig står vi nu och ser ut över bland det mäktigaste och vackraste jag någonsin har sett!

I det där vackra, blå vattnet badade både min moster och jag!

Dag 11 (1 mars) - Dags för hemfärd
Egentligen var tanken att jag skulle följa med min kusin till skolan denna dag och vara med på en av hennes lektioner, träffa hennes klass och lärare, men jag orkade faktiskt inte, vilket min kusin förstod. Jag behövde dagen för att vila lite och packa inför hemresan. Efter allt var packat åkte vi till en av restaurangerna som min morbror är delägare i och åt lunch där. Kort därefter var det dax att ta en taxi till flygplatsen och ta sig hem.

Några bilder från resan:

Tamaraw falls
Sol och värme
Sanpanjan falls
Kontraster

En väldigt lärorik resa. Har fått nya perspektiv på saker och ting kan jag ju säga.

 

 

/J.

 

Det är soligt och varmt och helt underbart! I söndags såg jag min kusins skola och en massa andra saker i Manila. Igår var jag och min moster på en "country club", solade, badade och fick massage! Vi var också på ett "shopping mall", enormt stort var det! Var som ett helt tivoli där inne med diverse karuseller och en hel massa olika affärer och restauranger. Är glad att vi inte gick där ensamma, utan hade min ena kusin och min morbrors fru med oss, annars hade vi gått vilse!

Idag ska vi bege oss till en ö, vars namn jag inte minns, och vara där i två-tre dagar, känns skönt att inte behöva bo hos mina kusiner hela tiden. De har sina "exams" som de inte får misslyckas på, för då får man ingen ny chans och bli utkickad från skolan, hemskt men sant! Så det känns som att man är lite i vägen, för de måste plugga en massa samtidigt som de vill ta hand om mig och min moster och visa oss runt.

Det jag inte tycker om är att människorna här, främst killarna/männen, ser på mig som om jag vore världskändis eller något. "You wanna marry me?" hojtade en kille när vi åkte förbi en skola i söndags, jag vet att det förmodligen inte var en seriös fråga, men... Det är för att jag är vit som de håller på sådär, de tror att jag är rik, och jämfört dem får man väl säga att jag är rik. Allt är väldigt billigt här, för oss västerlänningar. Köpte ett par skor igår för motsvarande sju svenska kronor. Det var visserligen bara ett par flipflops att ha på stranden, men ändå. Det är hemskt att se en så stor skillnad, det är som två olika världar. Nåväl, alla vi har stött på här har varit väldigt vänliga i alla fall. Igår på köpcentret träffade jag på tjejen som jag är döpt efter, bara av en slump. För er som inte vet historian: För runt tjugo år sedan var min mamma och pappa här på Filippinerna, då var det en mamma till en treårig dotter som bad dem att ta med sig hennes lilla flicka till Sverige, för att hon skulle få ett bättre liv där. Men mamma och pappa kunde såklart inte smuggla med ett barn hem, men de sa att om de fick en dotter så skulle de döpa henne efter den lilla flickan, som alltså hette Jolina (och ja, som fortfarande heter Jolina)
Den där flickan, som nu är tjugotre år gammal och gift för den delen, är min morbrors frus (som heter Marie) syster. Så när vi var på köpcentret ropade plötsligt Marie att jag skulle hälsa på hennes syster Jolina, som jag är döpt efter. Det var lite roligt att träffa henne faktiskt, se att hon hade växt upp bra på Filippinerna också. Nu måste jag gå, för att hinna med allt vi ska göra idag!


/J. 

(nej jag har ingen dator med mig, jag har ett tidsinställt inlägg, höhöhö. Tuff jag är...)

Klockan är 13.15 och planet lyfter från marken på Kastrup. Jag sitter med längtan och nervositet i bröstet inför det som komma skall. Danmark blir mindre och mindre under oss och snart är vi ovanför molnen. Frost samlas i kanterna av flygplansfönstret och flygvärdinnorna visar var nödutgångarna är. Om 20,5 timmar, med två mellanlandningar; i London och i Hong Kong, stiger jag och min moster av planet på flygplatsen i Manila och möter tjugofem graders värme. Min morbror ska möta upp oss för att sedan ta oss hem till sitt hus i Manila. En massa äventyr väntar!

bild från Parisresan

Hemma är jag igen den andra mars


/J.

Jag hatar min hals. Verkligen. Alltid när jag ska iväg på något stort så ska den totalstrejka. Det gör ont att bara svälja. Men på vårdcentralen säger de att det inte är halsfluss, eller att det åtminstone inte brutit ut till det än, man kan aldrig veta helt säkert såhär i förväg. Skjut mig. Inte pallar jag 20,5 timmars flygresa med halsfluss. Inte pallar jag 30 graders värme med feber. Förhoppningsvis kan läkaren skriva ut pencellin ändå, fast att det inte är halsfluss, hade varit skönt med en backup. Nåväl, what to do? Bara att acceptera, men det är fan så typiskt!

Igår var en bullrig dag på skolan. Alla hjärtans dag innebar filmvisning, cupcakeförsäljning, hjärtformade lappar lite överallt, kramruta & pussruta, musik i både matsal och centralhall, speeddating och tävling om vem som är bäst vän på vår skola. De olika sektionerna på skolan sprang runt med diverse grammofoner och grejer, mycket ljud och mycket vimmel med andra ord. Fast jag tycker om det där. Kanske inte just alla hjärtans dag, men hur allt verkar komma till liv under sådana dagar. Jag hade mitt kursprov i italienska och det kändes som att det gick ganska bra! Jag vet inte om det är min brist på intresse för allt som har med plugg att göra eller om det faktiskt var så att jag kände mig ganska säker på all grammatik och alla ord, men jag kände mig inte ångestfylld och förstörd innan och efteråt, vilket jag kunde göra förut.

Efter skolan tog jag mig hem och övertalade mina föräldrar att få åka till Anton, vilket gick ganska lätt då man drog valsen om att det är ju faktiskt alla hjärtans dag idag... Fast jag nämnde inte att jag och Anton valt att bojkotta denna officiella kärleksdag, som bara känns så oerhört kommersiell. Trots detta hade Anton i smyg köpt choklad och de klassiska geléhjärtanen, mysigt var det. Hela han är ganska mysig faktiskt:


(Anton lånade ett par rader av pappret som satt i min skrivmaskin)




/J.

Jag kan emellanåt inte andas, ibland av förväntan & längtan, ibland av ångest över att dö. Tre dagar kvar, sen bär det av till andra sidan jordklotet! Såklart är jag exalterad, men min kära mor har lyckats skrämma upp mig. "Tänk om planet kraschar", "tänk om du blir kidnappad", "tänk om du blir rånad", "tänk om du dör i en tornado". Tänk om, tänk om. Tack mamma, jag mår så oerhört bra av att höra allt detta! Haha, nåväl! Dö kan man ju göra överallt (men detta är en vek tröst då man ska åka till ett land som utsätts för naturkatastrofer titt som tätt) Nåvälnåvälnåväl.

Runt 20,5 timmars flygresa dit och 20,5 timmar hem. Vad ska jag hitta på? Blir ju rastlös efter fem minuters stillasittande. Böcker ska jag ta med mig, fast att jag inte är så glad i att läsa. Ipod ska såklart med och ett block att skriva i. På hemvägen är man nog så trött efter alla intryck att man lyckas sova bort mestadels av tiden. Åh, det ska bli så roligt att få träffa mina kusiner som bor där! Se hur de bor, hur deras skola är och vad man har för sig på Filippinerna när man är i sina bästa (ton)år! Jag åker tillsammans med min moster och vulkaner kommer att bestigas, öar kommer besökas, marknader kommer det shoppas på, jeepneys kommer åkas och en hel massa andra grejer kommer säkerligen att ske.

Det värsta med resfebern är att jag inte kan tänka på annat och kan således inte koncentrera mig på något. Har kursprov i italienska imorgon och har inte ens läst igenom häftet med allt vi ska kunna än, dessutom är det svenskaprov på onsdag. Dessa två prov kommer garanterat bli lidande på grund av mina tillfälliga koncentrationssvårigheter.



/J.

 

Bara för att stress är jobbigt och kladdkaka är gott tänkte jag skriva ett löjligt recept, men det blir garanterat gott! (Om man tycker om mint och kladdkaka förstås)

Mintkladdkaka
Ugn: 175° i 20-25 minuter

Ingredienser:
100g smör
2,5dl strösocker
2 ägg
1,5dl vetemjöl
3msk kakao
1tsk vaniljsocker
1 chokladkaka; Marabou mintkrokant, 200g

Sätt ungen på 175°. Smält smöret och hacka chokladen. Vispa ihop ägg och socker sådär poröst, så att det ser ut lite som ett kladdigt moln, tillsätt övriga ingredienser, ja även den hackade chokladen! (som man får tjuväta lite av, men inte allt) Häll i en smord & bröad form (med löstagbar kant) och grädda mitt i ugnen i 20-25min.

OBS!
Vid överkonsumtion kan följande biverkningar uppstå:
- Illamående
- Känsla av att aldrig vilja äta kladdkaka, eller något överhuvudtaget, igen
- Begränsad rörelseförmåga
- Buksmärtor
- Att jorden blir invaderad av rymdvarelser 



Jag borde bli mer seriös.




/J.

 

Det där trycket över bröstkorgen som aldrig riktigt försvinner. Alla Måsten som hänger över mig och så fort man betat av en sak är det minst tusen kvar. Naturkunskapsarbete ska färdigställas tills imorgon, engelskarbete för muntlig presentation måste påbörjas, en vecka försenad tyskuppsats måste göras, rummet måste städas, planeringen inför resan måste falla på plats, spruta måste tas och mitt i allt det här måste jag hinna Leva. Allt blir en ond cirkel, orken tar slut innan man ens påbörjat sin fullproppade Have-to-do-lista och sedan träder ångesten in för att man inte har orkat göra något, vilket leder till alldeles för få timmar sömn som leder till ännu mindre ork. Men jag ska inte klaga, det regnar ju inte bomber från himlen och inte är vi strömlösa här hemma heller.

Idag har faktiskt varit en rolig skoldag, trots att det är min längsta. Engelskalektionen var skön, svenskan var slapp, italienskan behövlig, idrotten rolig och fotolektionen innehöll många leenden och skratt. Fick god kritik för min bild jag tog på temat "Sanning/Lögn" som gick ut på att ta en bild som talade sanning och en bild som ljög. Finurlig som jag kan vara ibland fick jag ihop både lögn och sanning i en och samma bild:


Så många duktiga små fotografer i fotogruppen! Speciellt en kille som alltid tar grymma bilder, ibland så man blir riktigt avundsjuk. Det är roligt att se kreativiteten i hans bilder, sedan är de alltid så bra genomförda. Vi har även infört fika på våra fotolektioner nu! Idag blev det kärleksmums och saft. Väldigt mysigt måste jag säga, om än lite pinsamt tyst.. Haha, jag klarade inte av tystnaden och började istället prata om saker som egentligen kändes helt irrelevanta för att försöka bryta isen, dock lyckades jag nog inte så bra idag för den spända tystnaden låg lite som ett täcke där hela tiden. Nåväl, jag tycker det var mysigt i alla fall! Och nu måste jag dessutom skriva klart min nedra naturkunskap.. How should I stay calm when panic lies just ahead?


/J.

Det är lite konstigt hur man tror att saker kommer bli annorlunda, bättre(!), om man skaffar nya kläder, ny frisyr, ny musik på ipoden. Man är ju ändå samma människa som förut. Det spelar ingen roll om man byter ut svarta Cheap Monday-jeans och palestinasjal mot tights och en gullig midjekjol, om man kapar av femton centimeter av sitt hår och slutar lyssna på Linkin Park och börjar lyssna på indiepop istället, byter ut nitarmbanden mot träpärlor. Även om man trivs mycket bättre med dessa nya grejer, så är man ändå samma person som förut. Har samma tankar, känslor och åsikter. Varför tror man alltid att ytliga förändringar kan förändra en på insidan? Men kanske att det hör ihop lite ändå, kanske åker det svarta sminket bort när man känner att svart inte riktigt reflekterar ens personlighet längre. Kanske går man upp några kilo när man träffat någon som älskar en ändå. Kanske slutar man lyssna på musiken som får en att tänka tankar man inte längre känner att man bör tänka.

Det värsta är att man inbillar sig att "jag kommer må mycket bättre om jag köper den här tröjan" och när man väl går ut från H&M med en vit plastkasse med den där söta spetströjan i som man inte Behöver egentligen och med två hundra mindre i plånboken så känner man sig precis likadan som förut. Man inbillar sig att bara för att ens vän blev skitsnygg i kortare hår kommer man också bli mycket snyggare, men när man kommit hem från frisören så gråter man för att man ser ut som sin femtio år gamla moster.


Som tur väl är växer ju hår ut igen







/J.

Först: stan med Bella, införskaffade mig en skjorta och ett par tights, 140 kronor, ka-ching! Monkis rea är underbar.
Därefter: halft om halft kidnappad av Lina och Evelina då jag fyllde 18 förra helgen, in i någon slags lokal med förbundna ögon, barnskrik och påklädning av mjukiskläder. När jag öppnade ögonen bredde en enorm lekplats ut sig framför mig; Leo's lekland! Tro mig, vi var de enda över 10 år som sprang runt och klättrade, hoppade, åkte rutschkana, cyklade på trehjulingar och jagade varandra, inga hämningar - Riktigt, riktigt roligt!
Sedan: bil hem till Lina, duschning, sminkning, ombytning av kläder, tillagning av kyckling, klyftpotatis & vitlökssås (kanongott!) och även Fanny anslöt sig till vår kväll.
Till sist: Skjuts in till Växjö i snöoväder. Tequila shots, Linas specialare och annat drickbart vars namn jag inte vet. Hög musik, människor i alla åldrar och trevlig dörrvakt. Fyra vänner på vift; de tre Linorna & Fanny! Samtal med nyfunna vänner om allt från hur man har fått sitt namn, till politik, till hur man träffat sin bästa vän och en hel massa andra trevliga saker. 
Sammanfattningsvis: en helt KANONBRA dag och kväll!





/J.

Tänk att två dagar kan göra så mycket. I två dagar var jag sjuk och hemma från skolan, och det känns som att jag missat ett helt läsår! Kemin sitter verkligen inte kvar i huvudet sedan åttan, i matten har det redan börjats på nya saker, tyskan är visserligen lika förvirrande som vanligt och i psykologin vet jag inte ens hur mycket jag har missat. Högt tempo tycks det hållas i alla fall! Förstår inte hur man hinner ikapp om man är sjuk en hel vecka, men det kanske bara är jag.

Idag hade vi i alla fall besök av Mukunda Das/Mats Watting som är en präst i Hare Krishna-rörelsen. Mycket intressant, lite segt och samtidigt fick man en känsla av att han var fullkomligt hjärntvättad. Han verkade dock tro på sin sak och det är något jag beundrar, samtidigt som det skrämmer mig. Hur långt människor är villiga att gå i tro på sin gud och sin religion, det är både fascinerande och skrämmande.

Eftermiddagen gick åt till att sitta på min mosters kontor och prata om vår resa till Filippinerna som bär av om exakt två veckor! Hon ville paddla kanot i en vacker fors, åka ut till någon icke-turist-ö, titta på Pinatubovulkanen, gå på köpcenter och marknader och en hel massa andra grejer som låter riktigt intressant! Jag fick dessutom en födelsedagspresent - pengar till en riktig resväska! För den jag hade när vi var i Paris ärr helt värdelös, det är små hjul på den och ändå fick jag bära den, då den välte så fort man försökte dra den! Jag längtar så extremt mycket nu!

Och åhåhåh! The Mersey Beatles igår var helt fantastiskt bra! Vi stod upp, tjoade och tjimmade, dansade och klappade händer tills det gjorde ont. Det finns inget "materiellt" jag älskar mer än musik, särskilt live, m-mm!


/J.